Sista inlägget för idag

Nu skriver jag mitt sista inlägg för idag.
Struntade i att kolla på Medium idag, var här inne istället.

imorgon slutar jag som sagt 10.20 istället för 11.45 som jag annars slutar varje fredag.
Vid 20.00 tiden knäppte jag på tvn och fastnade helt på det nya programet "spårlöst" som är ett liknande om inte helt likadant program som "spårlöst försvunnen" som gick för några år sedan.

Den handlade om en tjej vid namn Emelie i 20-års åldern som aldrig träffat sin pappa, som bode någonstans i Japan,Emelie var altså halv japan, och fick veta i 6-års åldern att pappan hon bodde med inte var hennes riktiga. Och sen dess så har hon förstås funderat mycket över honom, och alltid undrat väldigt mycket om honom , vilket man absolut kan förstå.

Efter en och en halv dags sökande, så hittade dem hennes Pappa i Japan/tokio, och det visade sig att han tänkt på henne varje dag i 20år, och försökt kontakta henne osv.
det var väldigt bra faktiskt.

såhär stod det om avsnitten på tv4.se


"Jag grät och ville åka hem"

När 20-åriga Emelie Limegård var sex år fick hon veta att hon hade en annan pappa än sin fosterpappa. Hennes biologiske far bodde kvar i Japan, och i Spårlöst får vi följa hennes sökande efter honom.

Emelie, hur kändes det när du fick veta att du skulle få åka iväg och leta efter din pappa?
- Allt gick jättefort, så jag hann knappt reagera. Först trodde jag att det var ett skämt, eftersom jag sökte lite för skojs skull. Jag trodde att det var jättemånga som skulle söka och att jag knappt hade någon chans alls. Så jag blev chockad, och tyckte att det var jättekul. Sen åkte vi iväg åtta dagar senare, så jag hann knappt börja oroa mig.


Hur kändes det att leta efter någon du inte visste om du skulle hitta?
- Jag ville ju såklart hitta honom, men de första dagarna gick det jättedåligt i sökandet. Jag har försökt hitta honom själv tidigare, och då misslyckades jag totalt. Så nu när det gick dåligt igen så kunde jag bara gråta och ville mest åka hem. Man får rätt delade känslor när man åkt över halva jorden för att hitta någon.


Vad hände när du försökte leta upp honom själv första gången?
- Då tog jag kontakt med den japanska ambassaden, men de kunde inte hjälpa mig eftersom Japan inte har samma utlämningsrättigheter som Sverige och eftersom jag inte hade något faderskapsbevis. Så de rådde mig att kontakta Frälsningsarméns eftersökningsbyrå. Men alla där hade semester och då rann det ut i sanden.


Trodde du att du skulle få träffa honom den här gången?
- Ja, jag trodde och hoppades på det. Jag åkte ju med så bra folk, så jag trodde på den hälpen.

Foto: TV4Foto: TV4
Foto: TV4Nervös väntan blev det ibland. Foto: TV4Foto: TV4Foto: TV4
Se Emelies möte med sin pappa igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0