.

Är ju som sagt inte i skolan idag eftersom att mamma tyckte att jag borde vara hemma och vila bara idag och återhämta mig på nått sätt.
Men jag hatar att vara hemma från skolan.
Är min tredje dag jag är hemma nu, kanske inte så mycket egentligen men det känns som att jag missar sjukt mycket.
men som tur är så har jag en del skolböcker här hemma, så jag kan plugga lite iallafall.

Men just nu när jag tänker på framtiden, så ser det så jäkla mörkt ut.
Har ju egentligen i stort sett bara gått på Nike och varit hemma ända sedan i Maj dvs i 5 månader nu,
Så när jag kom tillbaka till min gamla skola i 8an nu, så kändes allt så jäkla bra,
Jag hade krafter trots att jag inte åt så mycket, och jag orkade med skolan, kompisar och allt det vardagliga.
Men nu när det gått lite mer än en månad, ungefär 5 veckor, så håller jag på falla tillbaka igen.
jag menar det är ju klart att ja orkade i början så länge som jag vart ehmma och vilat.
Men nu börjar dem krafterna ta slut enligt mamma, och jag måste sova bättre och börja gå upp i vikt för att orka.

Men jag vet verkligen inte hur det ska gå till.
Bara tanken av hur det var i skolan igår får mig att må illa.
Jag hatar verkligen mig själv när jag är såhär jäkla fast i denna sjukdom.

Och inte kan jag prata med dem på Nike heller, eftersom att mina lärare tycks förstå mig mer än vad dem gör nu för tiden.
Dem förstod mig till en början, men nu , säger dem bara emot allt jag har att säga.

Kanske blir allting bättre i skolan imorgon, eller så blir det mycket sämre, men då måste jag ju göra nått åt saken på nått sätt.

Märker att inlägget verkar bli rätt så konstigt hehe men jag skriver bara ner mina inersta tankar just nu.

Har blivit väldigt Mållös nu när det gäller framtiden.
Vet ju inte alls vad som kommer hända och så..har jag nått dåligt att vänta, eller kommer allt att bli mycket bättre bara jag ger det en chans?
men mn största fråga just nu, är om jag kommer klara av skolan??
Skulle vilja spola fram tiden tills Jul ochs eh ur allting ser ut då...