Innan min födelsedag

Så har jag en del saker som jag måste fixa helst redan nu på lovet. Vissa saker är mer avklarade än andra om man säger så...
1. Mörkbrunt löshår ala 60cm
2. Födelsedagspresent till papsen
3. Gelekit så att jag kan börja bygga naglar igen (akrylkitet måste uppgraderas plus att jag inte tänker fortsätta med det innan jag gått utbildningen)

Är inne på en förändring. Känner att jag hittils håller på att fastna! Längre löshår kommer bli kul! Tror att det kommer bli grymt när jag lockat det! Men hittils så har jag börjat känna mig sjukt instäng. INTE alls för att jag är det utan bara det att jag knabbt orkar någonting längre. Skolan tar verkligen kål på mig! (är i stortbehov av lov nu alltså) jag måste fixa körkortsteorin, Matten som jag ligger så sjukt mycket efter med och lite till! När jag började äta min medicin i Tisdags så bara föll allting! Jag orkar verkligen ingenting längre! I helgen så satt jag, Fredrik E och Sofia hos Grannen när dem chillkrökade och jag orkade knabbt öppna munnen för att säga någonting. Allting är sjukt ansträngande! Att bara åka till skolan känns som att stå på rullbandet och springa i två timmar utan paus. Men som tur är så är kuren färdig på Onsdag kväll! Får hoppas att jag återgår till mitt normala jag igen då! För såhär kan jag fan i mig inte va varenda jävla dag! Jag är sjukt otrevlig mot de personerna som skriver till mig vid fel tidpunkt eller som jag inte orkar med för tillfället (ni vet randoms som addar en på fb och börjar puffa galet tex) förut kunde jag iallafall låtsas vara lite trevlig? Men det finns ingen ork kvar just nu! det känns så bra att skylla på tabletterna men tänk om det inte är dem? Jag kanske håller på förvandlas till en otrevlig fucking bitch? får hoppas att folk inte tar det personligt, jag är bara ingen person man ska "prata med just nu" hehe allt jag vill är att sova och bli pigg! bli pigg och glad som jag vanligtvis alltid är? Jag drömmer mardrömmar varenda natt och är det ingen mardröm så är det en skum dröm, oftast om samma person, om en person som jag inte träffat på exakt ett år om två dagar. Jag trodde på riktigt inte att jag skulle bry mig så mycket, ta åt mig och sakna gamla tider så som jag gjort. Kanske för att jag hela tiden drömmer, drömmer att allting är som förr, som under hösten 2010 innan allting fuckades upp, och så vaknar man upp och tänker -fuck det var bara en dröm som vanligt! dem där förbannade jävla drömmarna får mig att aldrig sluta hoppas...Det var meningen att jag skulle gå spå mig på Onsdag när det har gått exakt ett år. Jag har ju börjat glömma nu! Eller lite iallafall. Men jag har kommigt fram till att jag inte orkar få veta sanningen än, inte än! Jag måste glömma lite mer först! bara lite...eller så kanske det är sanningen som jag behöver höra, för att kunna gå vidare och glömma helt och hållet. jag vet inte, men kanske sitter jag där en dag och får veta allt..äh det får jag se med tiden.
Men just därför så vill jag göra någon förändring, någonting som får mig på mer positiva tankar. Färga håret? pierca näsan? Jag tycker jag passar bra i det nästan bättre än min mouche, men Fredde tror att det skulle vara fult på mig? -.- fast jag har ju haft det två gånger förr så...kanske räcker det med att bara skaffa nytt löshår? det lär ju bli en liten förändring iallafall. Då tänker jag aldrig ha rakt hår...eller iallafall nästan aldrig..

Puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0