Min Mamma
Känner att jag måste skriva ett sånt här inlägg nu.
Jag förstår att det måste låtit helt sjukt när jag skrev att mamma ville att jag skulle dricka vatten innan vägningen på SCÄ.
Och att det kan uppfattas som att hon inte är någon vidare bra mamma.
Men såhär är det.
Min mamma är världens bästa mamma, hon har haft det svårt i hela sitt liv dvs när både min mormor och morfar har haft problem med alkoholen nu är morfar iför sig död men hon och hennes två brorsor växte upp med dem problemen.
Och när hon var tonåring träffade hon pappa som genast började bestämma över henne och inte lät henne gå ut och göra vad hon ville och var alltid kontrolerad och jagad utav honom.
Och nu så har både jag och Alex rätt så stora problem. Alex problem tänker jag inte gå in på men mina föräldrar är ju skillda och mamma få ta all skit själv, utan nått jäkla litet stöd från pappa.
mamma gör verkligen allt för både mig och Alex. När jag har det jobbigt kan jag gå prata med henne och sen försöker vi lösa problemen tillsammans.
Hon gör allt för att vi ska vara lyckliga och överhuvudtaget överleva.
Hon vart färdig utbildad lärare för ca ett år sen och har innan dess pluggat på universitetet i fem år och som ensamstående mamma.
Och innan dess och innan mina föräldrar skillde sig så va pappa jämt ute och roade sig, träffade kompisar och levde det typiska ungkarls livet.
Mamma fick jobba, betala räkningar, se till att vi hade tak över huvudet, och ta hand om mig och alex när vi va små.
Tills den dagen för ca 6 års d¨å hon inte pallade mer och slänge ut pappa.
Det ända pappa gör just nu när han pratar med mamma är att skälla på henne, skirka och bråka, kalla henne för hemska saker, hon gör ingenting för oss, hon tänker bara på sig själv, hon finns inte, till och allt vad han nu sagt till mamma och ja rena rama psykiska misshandeln vilket också betyder att mammas självförtroende verkligen nått botten.
Jag har alltid vart så stolt över min mamma, hon är inte som andra mammor och inte som andra lärare heller vilket hennes elever också tycker.
Mamma är en sån där som alla gillar, var hon än är så blir hon omtyckt och blir genast den där läraren som alla elever tycker om ni vet.
Mamma förkänar så otroligt mycket bättre än en jobbig son och en anorektisk dotter.
Nog med att hon inte fått nått hjälp utav pappa, han kommer också och trackar, skriker, bråkar och gör allt mycket värre för oss
jag har ju skrivit ned hela min ätstörnings historia i bloggen och jag kan säga att helvete vad vi har kämpat, och som mamma har kämpat.
Så att min mamma inte skulle få vara mamma vore ett stort jäkla skämt.
Men jag kan förstå att vissa tog det fel och vist är det fel av mamma att be mig dricka mycket innan vägning.
Men nog kan jag förstå att hon inte pallar mer hon heller.
Det är ingen mer än mitt eget fel att allt blivit såhär och nu gäller det att jag tar mig ur det också.
Det är jag som inte kämpar tillräckligt och mamma har gjort allt hon kan, en människa klarar inte allt, man är väll ingen jäkla maskin heller?
Men jag som är med om allt det här, jag ser ju hur otrlogt svårt mamma har och har haft det, så jag förstår henne verkligen till hundra procent och hon finns till för mig hela tiden!!
När jag mår dåligt i skolan (vilket jag gör väldigt ofta nu för tiden) Så ringer jag mamma också pratar vi lite, hon säger att jag som mest borde tänka min hälsa just nu och att jag absolut inte ska behöva må dåligt i skolan utan istället bara ska gå hem och vila upp mig.
Hon har ordnatt med alla lärare så att jag får min näringsdricka och alla mina mellisar, och hon pratar med dem ofta om mig, eftersom att en del lärare undrar rätt så mycket.
Mamam gör allt för mig, hon finns till och gör faktiskt mer än en genomsnittlig mamma, det vet jag!
hade jag varit i mammas situation just nu, så skulle jag packat ihop en väska och stängt in mig på mentalsjukhus och skitigt i allt.
Men det gör hon inte, hon kämpar på, och en dag så kommer både jag, mamma och alex bli lyckliga och leva ett normalt liv det svär jag så in i helvete på!
det här lär vara dem värsta åren i alla tres liv men vi kämpar på så är det :D
Jag älskar dig mamma och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig <3<3
Carro
Jag förstår att det måste låtit helt sjukt när jag skrev att mamma ville att jag skulle dricka vatten innan vägningen på SCÄ.
Och att det kan uppfattas som att hon inte är någon vidare bra mamma.
Men såhär är det.
Min mamma är världens bästa mamma, hon har haft det svårt i hela sitt liv dvs när både min mormor och morfar har haft problem med alkoholen nu är morfar iför sig död men hon och hennes två brorsor växte upp med dem problemen.
Och när hon var tonåring träffade hon pappa som genast började bestämma över henne och inte lät henne gå ut och göra vad hon ville och var alltid kontrolerad och jagad utav honom.
Och nu så har både jag och Alex rätt så stora problem. Alex problem tänker jag inte gå in på men mina föräldrar är ju skillda och mamma få ta all skit själv, utan nått jäkla litet stöd från pappa.
mamma gör verkligen allt för både mig och Alex. När jag har det jobbigt kan jag gå prata med henne och sen försöker vi lösa problemen tillsammans.
Hon gör allt för att vi ska vara lyckliga och överhuvudtaget överleva.
Hon vart färdig utbildad lärare för ca ett år sen och har innan dess pluggat på universitetet i fem år och som ensamstående mamma.
Och innan dess och innan mina föräldrar skillde sig så va pappa jämt ute och roade sig, träffade kompisar och levde det typiska ungkarls livet.
Mamma fick jobba, betala räkningar, se till att vi hade tak över huvudet, och ta hand om mig och alex när vi va små.
Tills den dagen för ca 6 års d¨å hon inte pallade mer och slänge ut pappa.
Det ända pappa gör just nu när han pratar med mamma är att skälla på henne, skirka och bråka, kalla henne för hemska saker, hon gör ingenting för oss, hon tänker bara på sig själv, hon finns inte, till och allt vad han nu sagt till mamma och ja rena rama psykiska misshandeln vilket också betyder att mammas självförtroende verkligen nått botten.
Jag har alltid vart så stolt över min mamma, hon är inte som andra mammor och inte som andra lärare heller vilket hennes elever också tycker.
Mamma är en sån där som alla gillar, var hon än är så blir hon omtyckt och blir genast den där läraren som alla elever tycker om ni vet.
Mamma förkänar så otroligt mycket bättre än en jobbig son och en anorektisk dotter.
Nog med att hon inte fått nått hjälp utav pappa, han kommer också och trackar, skriker, bråkar och gör allt mycket värre för oss
jag har ju skrivit ned hela min ätstörnings historia i bloggen och jag kan säga att helvete vad vi har kämpat, och som mamma har kämpat.
Så att min mamma inte skulle få vara mamma vore ett stort jäkla skämt.
Men jag kan förstå att vissa tog det fel och vist är det fel av mamma att be mig dricka mycket innan vägning.
Men nog kan jag förstå att hon inte pallar mer hon heller.
Det är ingen mer än mitt eget fel att allt blivit såhär och nu gäller det att jag tar mig ur det också.
Det är jag som inte kämpar tillräckligt och mamma har gjort allt hon kan, en människa klarar inte allt, man är väll ingen jäkla maskin heller?
Men jag som är med om allt det här, jag ser ju hur otrlogt svårt mamma har och har haft det, så jag förstår henne verkligen till hundra procent och hon finns till för mig hela tiden!!
När jag mår dåligt i skolan (vilket jag gör väldigt ofta nu för tiden) Så ringer jag mamma också pratar vi lite, hon säger att jag som mest borde tänka min hälsa just nu och att jag absolut inte ska behöva må dåligt i skolan utan istället bara ska gå hem och vila upp mig.
Hon har ordnatt med alla lärare så att jag får min näringsdricka och alla mina mellisar, och hon pratar med dem ofta om mig, eftersom att en del lärare undrar rätt så mycket.
Mamam gör allt för mig, hon finns till och gör faktiskt mer än en genomsnittlig mamma, det vet jag!
hade jag varit i mammas situation just nu, så skulle jag packat ihop en väska och stängt in mig på mentalsjukhus och skitigt i allt.
Men det gör hon inte, hon kämpar på, och en dag så kommer både jag, mamma och alex bli lyckliga och leva ett normalt liv det svär jag så in i helvete på!
det här lär vara dem värsta åren i alla tres liv men vi kämpar på så är det :D
Jag älskar dig mamma och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig <3<3
Carro
Kommentarer
Trackback
