.

Idag har hänt en hel del, både bra och dåliga saker.
I skolan hade vi för första gången en två timmars lektion, hemkunskap, och vi fick veta att alla prov hon kommer betygsätta oss i , kommer vara i näringslära.
Så idag lärde vi oss bara lite om hur man kollar kalorimängden på matförpackningar samt, lite näringslära om tallriks modellen och det.
Och jag undrar om inte jag lätt skulle kunna få MVG på det här eftersom att jag tack vare min ätstöring kan så jävla mycket om näringslära och dietisten har ju pratat as mycket om allt det där på nike.

Nej sånt där kan nog dem flesta med Anorexi redan göra.
Vilket betyder att det inte lär bli några som helst problem med betygen nu iallafall.
men frågan är om det är så jävla bra att jag sitter och triggas till att lära mig kcal innehåll i maten när jag ändå redan kan sånt där.
Jag har nog tagit reda på allt om finns att veta om kolhydrater och fett, samt näringlära i sig.
Och att det är nyttigare att välja lätt produkter istället för standard osv.
Lära sig hur farligt allt mättat fett verkligen är för kroppen och att vi ungdommar verkligen smäller i oss en hel del onyttiga saker nu för tiden, samt motionerar mycket mindre än vad man gjore för 20år sen, innan datorerna kom.

Jag kan nog inte säga att jag är en av dem " tonåringarna som aldrig motionerar eller aa väldigt sällan iallafall , och smäller i sig Mc donalds flera gånger i veckan.

En del skulle nog se mig som hälsosam. Men eftersom jag nu till och med funderar på bli dietist så vet jag eftersom att jag läst så mycket på nätet att jag inte äter så jävla hälsosamt, genom att leva på paprika och keso på hela dagen.

Vist är det ju nyttigt att äta nyckelhålsmärkta produkter med så lite fett och vitt socker i som möjligt.
men när det går över styr. och kroppen inte har någon energi kvar att förbruka  och börjar gå på musklerna istället, och man slutar växa, och stoppar själva utvecklingen  ikroppen, aldrig unnar sig nått sött ibland, aldrig unnar sig nått onyttigt, förlorar mensen, orkar ingenting, och det versta av allt.

Det psykiska när man blir så upptagen med att räkna kcal och träningstimmar varje dag så att man slutar umgås med kompisar och ändast fokuserar på mat/träning  blir deprimerad, förlorar livslusten, och alla dem andra biverkningar med det här.  är det fortfarande nyttigt då?

Jag tycker nog att man ska sluta med att trigga särskillt ungdomar som inte har kraftig fetma att äta mindre fett och socker.
Vist kan man ju sluta med Mcdonalds och sånt som faktiskt är farligt för kroppen, men att hålla på att man ska äta så fettsnålt som möjligt, kan ju missuppfattas väldigt hårt av dagens undomar.
Jag vill nog inte säga att det där är anledningen till mina problem, nej verkligen inte, jag fokuserar inte på vad som är anledningen till mina ätstörningar, för jag vet ju att det är en hel del småsaker som påverkat en genom åren.
 Och sen så är det lite med tur och otur också, en del har bara oturen att hamna i skiten, så är det tyvär.

Men mitt största problem är nog helt klart självförtroendet, och då menar jag innåt. Inte utseende messigt.
utan mer om hur man är som person osv.
Jag vet ju att man är extra kännslig i åldern 14-20 och att sen se alla dieter i tidningarna, alla du är vad du äter program på tv, alla trådsmalla modeller, Gi metoderna, alla anorektiska kändisarna som tycks ha allt i livet.
Det är ju självklart att en hel del kan påverkar, särskillt när man kanske redan är så osäker i sig själv i den åldern.
Allt det där, går ju egenligen imot vad kroppen nu behöver.

Som tex så sa min HK lärare såhär idag, - jaa cancer får man mycket lättare om man äter onyttigt röker och inte motionerar.
Men man kan ändå få cancer även fast man endast äter sallad, dricker vatten och motionerar.
Min första tanke va då såklart, är det nyttigt att leva på sallad, vatten och motionera?
Är det då man är som hälsosammast?

Där kan jag direkt säga att min Ätstörning förstärktes, jag vet att jag verkligen inte borde ta det såhårt och även fast jag vet vad hon menar, så pratade jag med mamma om vad hon sagt, och då sa hon att - jag hör det jag vill höra.
Jag menar det där tog jag så hårt på, men varför inte skita i det, och tänka mer på att vi faktiskt pratat om tallriksmodellen.
Jag menar man är inte sig själv med en Ätstörning. Vare sig det är Anorexi/bullimi, uns ortorexi och allt vad det finns.
Jag sket ju fullständigt i att vi pratat om att det är viktigt att äta enligt tallriksmodellen, men när hon sa att det är nyttigt att leva på sallad/vatten, ja då började jag bry mig.

En ätstörning är verkligen konstig att ha ibland, man blir verkligen som två olika personer, även fast jag vet att det är fel att leva på vatten/sallad, så känner ena sidan att det är bäst att bara leva på det-

det är verkligen skit svårt att förklara hehe, men nu har jag skrivigt det iallafall, förästen så ska jag på möte hos Nike den 17 september, det måste jag nog gå skriva in i almenackan nu så att jag inte glömmer det :)

Ha det bra allihopa!
Många kramar
Carro