Ana
jaha, som ni ser så vart det ingen Nike idag heller av en anledning.
Mamma försökte ringa dem vid 8 tiden, men då var det bara telefonsvarare, så Elisabeth ringde upp henne vi 9.00 tiden och frågade om jag hade gått upp i vikt och att det varken va bra för gruppen eller för mig att inte komma.
Jag har helt enkelt inte någon lust att gå dit igen, dem får mig verkligen att känna mig som värsta gruppförstöraren på Nike.
Jag menar vadå, jag har vart hemma i två dagar och jag har faktiskt en anledning till det också.
Vist har Nike vart bra, men en hel del grejer har dem gjort dåligt på nike tycker jag.
Tex som när dem tog in två tjejer för ungefär en och halv månad sen, och både verkligen VÄGRADe att äta, och den andra sprang och kräktes och gud vet vad.
Jag tycker så otroligt synd om dem där två tjejerna, men samtidigt förstår jag inte hur dem kunde ta in två stycken samtidigt, som båda verkligen inte ville bli friska.
Blev inte gruppen påverkade av det då?
jo då, det pratades ständits om dem två tjejerna hela veckan ut.
Ibland undrar jag om det inte vart ett ända stort misstag av mig att börja på Nike.
För att för det första, måste jag dricka två nutridrinkar till två mellis varje dag vilket blir lika mycket som en hel måltid.
Och jag tänker inte sitta och tänka att det är bra för mig för det är det inte jag menar jag blev magsjuk mitt i allt och då är det ju inte så konstigt att man går ner i vikt när man bara sitter och kräks hela dagarna.
Och straffet för det är två extra nutridrinkar om dagen.
Jag går upp i vikt utan dem, bara att jag råkade bli magsjuk mitt i allt ju.
För det andra så förstör jag bara för gruppen, det säger nästan alla i personalen på nike. Men kan dem inte säga vad jag gör för fel då?
Nej, jag kan verkligen inte ha det såhär längre, nu är det tre veckor kvar på min nike sen börjar skolan, då jävlar säger jag bara
En enda grej som vart bra på Nike är att jag blivit mycket gladare och Socialare samt orkar umgås med kompisar, som jag inte gjorde förut, men jag har tex inte gått upp ett Hg i vikt bara gått ner lite.
Så, man kan alltdå vara lycklig och social och allt det där fast man fortfarande räknas som underviktig.
Men då känner jag bara att VARFÖR?? ska jag behöva gå upp mer i vikt, jag är glad nu, jag har
stannat på 47.8kg och går varken ner eller upp och igår åt jag både en bit cheescake för första gången på ett år,
samt en magnumglass.
Jag är social är helt som vanligt som innan jag blev såhär, tänker inte säga sjuk för att jag känner mig verkligen inte sjuk, bara det att jag VET att jag inte är normal.
mamma vill att jag ska gå klart Nike för att hon är rädd att det ska bli som förra hösten, att jag ska sjunka så lågt, som jag en gång var, ni vet när jag bara va hemma från skolan hela jävla tiden utan nått socialt liv och det.
Men jag Kan nu både Lova och svära på att jag ALDRIG mer i hela mitt liv kommer sjunka så lågt igen.
Men om jag visar henne att jag kan vara normal i skolan nu till hösten så kanske hon blir lite lugnare.
en grej som skulle göra mig deprimerad är dock om jag skulle gå upp i vikt till över 48kg, det är nog mest detjag är livrädd för, vet faktkskt inte änns varför, det bara är så-
men stannar jag här där jag är idag vid 47kgs sträcket så kommer allt att vara bra lixom .
Mina blodvärden va till och med bra när jag tog blodprov, så vad är problemet? undrar jag ibland eftersom att mamma är jävla ororlig, men hon är som sagt mest orolig för att det här ska sjunka.
Men grejen är den att jag vet att, att väga 47kg i längden inte alls kommer att hålla, men tänk om jag går kvar på nike nu i tre veckor låter mig gå upp till 50kg ungefär och sen står jag där och ba hej då till nike lixom .-
Då kommer ju allt verkligen bli som i höstas, den jobbigaste hösten i hela mitt liv,
Så man kan säga att mamma vill att jag ska gå upp i vikt för då tror hon att det INTE kommer blisom det var för ett år sen, utan att allt kommer att bli som vanligt, medans jag tror att allt kommer bli som höstas om jag går upp i vikt.
aa det här är Så kompliserat, och verkligen en grej jag inte änns önskar min värsta fiende.
Men jag får ju samtidigt skylla mig själv i allt det här, jag menar jag tänker inte sitta här och tycka synd om mig själv, för det var ju jag som startade upp allt med bantning och jag vettefan.
Och mamma och hennes kompis Jenny sitter och pratar i telefon om hur jävla sjuk i huvudet jag är, och mammas kompis Annelie tycker bara att jag är ytlig och allt sånt.
Så, vad ska man göra lixom? kommer bergis få leva med detta resten av livet så är det bara. Fast jag kommer nog ändå lära mig att leva med det tillslut, eftersom att själv inte vill att det ska blivärre.
jag ska FAn äta en jävla glass om jag vill men INTE överäta utan bara normalt så att jag stannar på vikten jag har nu.
Jag tänker skita i denna Ana som sitter i mitt huvud och försöka styra och ställa. det är ju för fan mitt liv och JAg bestämmer hur jag ska leva inte nån jävla anorexi.
HA en bra dag
carro
Mamma försökte ringa dem vid 8 tiden, men då var det bara telefonsvarare, så Elisabeth ringde upp henne vi 9.00 tiden och frågade om jag hade gått upp i vikt och att det varken va bra för gruppen eller för mig att inte komma.
Jag har helt enkelt inte någon lust att gå dit igen, dem får mig verkligen att känna mig som värsta gruppförstöraren på Nike.
Jag menar vadå, jag har vart hemma i två dagar och jag har faktiskt en anledning till det också.
Vist har Nike vart bra, men en hel del grejer har dem gjort dåligt på nike tycker jag.
Tex som när dem tog in två tjejer för ungefär en och halv månad sen, och både verkligen VÄGRADe att äta, och den andra sprang och kräktes och gud vet vad.
Jag tycker så otroligt synd om dem där två tjejerna, men samtidigt förstår jag inte hur dem kunde ta in två stycken samtidigt, som båda verkligen inte ville bli friska.
Blev inte gruppen påverkade av det då?
jo då, det pratades ständits om dem två tjejerna hela veckan ut.
Ibland undrar jag om det inte vart ett ända stort misstag av mig att börja på Nike.
För att för det första, måste jag dricka två nutridrinkar till två mellis varje dag vilket blir lika mycket som en hel måltid.
Och jag tänker inte sitta och tänka att det är bra för mig för det är det inte jag menar jag blev magsjuk mitt i allt och då är det ju inte så konstigt att man går ner i vikt när man bara sitter och kräks hela dagarna.
Och straffet för det är två extra nutridrinkar om dagen.
Jag går upp i vikt utan dem, bara att jag råkade bli magsjuk mitt i allt ju.
För det andra så förstör jag bara för gruppen, det säger nästan alla i personalen på nike. Men kan dem inte säga vad jag gör för fel då?
Nej, jag kan verkligen inte ha det såhär längre, nu är det tre veckor kvar på min nike sen börjar skolan, då jävlar säger jag bara
En enda grej som vart bra på Nike är att jag blivit mycket gladare och Socialare samt orkar umgås med kompisar, som jag inte gjorde förut, men jag har tex inte gått upp ett Hg i vikt bara gått ner lite.
Så, man kan alltdå vara lycklig och social och allt det där fast man fortfarande räknas som underviktig.
Men då känner jag bara att VARFÖR?? ska jag behöva gå upp mer i vikt, jag är glad nu, jag har
stannat på 47.8kg och går varken ner eller upp och igår åt jag både en bit cheescake för första gången på ett år,
samt en magnumglass.
Jag är social är helt som vanligt som innan jag blev såhär, tänker inte säga sjuk för att jag känner mig verkligen inte sjuk, bara det att jag VET att jag inte är normal.
mamma vill att jag ska gå klart Nike för att hon är rädd att det ska bli som förra hösten, att jag ska sjunka så lågt, som jag en gång var, ni vet när jag bara va hemma från skolan hela jävla tiden utan nått socialt liv och det.
Men jag Kan nu både Lova och svära på att jag ALDRIG mer i hela mitt liv kommer sjunka så lågt igen.
Men om jag visar henne att jag kan vara normal i skolan nu till hösten så kanske hon blir lite lugnare.
en grej som skulle göra mig deprimerad är dock om jag skulle gå upp i vikt till över 48kg, det är nog mest detjag är livrädd för, vet faktkskt inte änns varför, det bara är så-
men stannar jag här där jag är idag vid 47kgs sträcket så kommer allt att vara bra lixom .
Mina blodvärden va till och med bra när jag tog blodprov, så vad är problemet? undrar jag ibland eftersom att mamma är jävla ororlig, men hon är som sagt mest orolig för att det här ska sjunka.
Men grejen är den att jag vet att, att väga 47kg i längden inte alls kommer att hålla, men tänk om jag går kvar på nike nu i tre veckor låter mig gå upp till 50kg ungefär och sen står jag där och ba hej då till nike lixom .-
Då kommer ju allt verkligen bli som i höstas, den jobbigaste hösten i hela mitt liv,
Så man kan säga att mamma vill att jag ska gå upp i vikt för då tror hon att det INTE kommer blisom det var för ett år sen, utan att allt kommer att bli som vanligt, medans jag tror att allt kommer bli som höstas om jag går upp i vikt.
aa det här är Så kompliserat, och verkligen en grej jag inte änns önskar min värsta fiende.
Men jag får ju samtidigt skylla mig själv i allt det här, jag menar jag tänker inte sitta här och tycka synd om mig själv, för det var ju jag som startade upp allt med bantning och jag vettefan.
Och mamma och hennes kompis Jenny sitter och pratar i telefon om hur jävla sjuk i huvudet jag är, och mammas kompis Annelie tycker bara att jag är ytlig och allt sånt.
Så, vad ska man göra lixom? kommer bergis få leva med detta resten av livet så är det bara. Fast jag kommer nog ändå lära mig att leva med det tillslut, eftersom att själv inte vill att det ska blivärre.
jag ska FAn äta en jävla glass om jag vill men INTE överäta utan bara normalt så att jag stannar på vikten jag har nu.
Jag tänker skita i denna Ana som sitter i mitt huvud och försöka styra och ställa. det är ju för fan mitt liv och JAg bestämmer hur jag ska leva inte nån jävla anorexi.
HA en bra dag
carro
Kommentarer
Trackback
