.

Har ni några idoler?
Jag har några stycken, eller hade iallafall.
Vad är det som har hänt?
i början av 2007 var jag och några kompisar värsta Darin fanen.
det är jag fortfarande, men absolut inte lika galen som jag var då.
Det ända jag tänkte på och det ända jag gjorde var att lyssna på Darin, vara inne på darin.nu och gud vet vad.
Jag träffade en hel del kompisar via darin.nu och hela mitt liv gick utpå allt som har med darin att göra.
Jag har ju vart med om massor med saker i mitt liv, och jag kan säga att jag faktiskt aldrig har vart lycklig. Jag vet inte hur det känns att för en gång skull vara lycklig. Det har alltid hänt massa saker.
Tex, det började med att mina föräldrar skilldes.
Det avr ett tag sen jag var väll 8år eller nått. Men det har jag kommigt över för länge sen. Nu har jag inte så stora problem med mina föräldrar.
Men iallafall, efter det att pappa flyttat, så kom han ibland hem till oss och kallade mamma för saker, kastade stolar och jag vet inte vad.
När han lugnat sig började mamma springa ut på kvällarna. Varje helg hade jag en kompis här, som också var min granne och som sov över.
Hon hade vilda fester drog hem folk träffade en kille som vi aldrig fick träffa, jag och min lillebrorsa alltså.
En rikitgt 30års kris om inget annat.
Men det är inte föräns idag mamma sagt att hon ångrat sig och inte kan förstå hur hon kunde betee sig som hon gjort.
Men varken jag eller alex kommer ihåg särkillt mycket från den tiden.
men en särskilld sak jag minns var midsommarn 2002.
det var en jävligt vild fest här och folk jag inte viste av var här och rökte sönde huset drack och massa sånt.
Jag ringde pappa och grät för att mamma var full och betedde som skit.
det var den absolut värsta midsommaren nånsin.
men det där gick över efter ett tag, och när jag gick i 4an då allt det där lugnat sig, så kom det andra problem.
Det var då jag fick jävligt dåligt självförtroende och trodde verkligen att precis alla var imot mig.
Och jag har inte så mycket att skriva om den tiden för om jag ska vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg nånting.
men i 5an gick jag typ aldrig till skolan och hade överdrivet hög frånvaro, jag var alltid själv och lixom hur ska man säga det, men typ stöte iväg alla som försökte komma inärheten av mig.

Men i 6an, då jag blev ett absoluta troget Darin fan, fick massa nya kompisar, började passa in. Gick på konserter med honom gå in och chatta med folk på d.nu och sånt, så var jag för en gång skull lycklig, som jag aldrig vart förut.
jag blev en normal människa om inget annat.
Jag träffade Sandra I darins port efter att vi båda vart där för att lämna ett Varsitt brev (galet, jag vet) men det var det vi var, HELT galna, men det var det värt haha ibland kom han ut och vi tog foton med honom och fick hans atograf.
Aldrig kunde jag vart lyckligare. jag ahde nått att leva för lixom.

Men sen i 7an, jag blev sjuk i Äs sen i anorexi jag pendlar mellan 46-49kg i vikt hela tiden, är 173cm och växer än.
Eller aa dem perioderna jag äter ja.
Annars så stannar jag och så.
men det jag ville komma fram till var att jag för inte så länge sen satt och tänkte dagarna ut på darin och hans Musik.
jag var ett RIKIGT Fan! 
vad gör jag nu?

Sitter och tänker på hur mycket jag ska träna, vad jag ska äta, gå ner i vikt och bli accepterad som människa.
Vad är det för liv?

men aja saker har gått periodvist hela mitt liv, klart att det här också kommer gå bort en dag.
Föresten så såg mamma på det okände i helgen och sa att det fanns en präst, som hjälpt en kvinna som vart djupt deprimerad en längre tid att få bort den "onda" kraften i sig, och hon sa att hon kände hur nått drogs ur henne och lixom pustat ut att Nu nu så är det borta.
En tjej som hade anorexi i 13års åldern, gick till honom och vips så var den kraften också ur henne.
Dem har alltid en psykolog med sig samt prästen och lite sånt.
Det är upp till var och en om man tror på sånt. Jag vet själv inte vad jag ska tro, men man måste nog vara med om det, för att kunna tro på det.

ha det bra!
carro