Så har det gått!

jo jag har ju skrivit att jag gått på dagenheten nike.
Men eftersom mamma bestämde sig för en spontan tripp till Finland så avslurade jag behandlingen under sommaren en vecka tidigare än alla andra.
Och börjar igen den 4 Augusti. Men nu till det jag ville komma fram till jo hur gick det sen efter dem 7 veckorna jag gått behandlingen.

jo jag ahri nte gått upp så mycket i vikt. Men jag är mycket gladare nu än jag avr förut, Inte för att jag har märkt nått sånt, men det är andra som märkt det och så.
jag orkar träffa kompisar igen, vilket jag verkligen inte gjorde tidigare, höll ju på förlora alla.
Går inte in i depritioner och är mer uttåtriktad nu än tidigare.

Så det är väll det som hänt med mig, efter att jag började på Nike.
Jag kan kolla tillbaka på vissa inlägg här på bloggen och berkligen komma ihåg hur jag mådde. Guud dit vill jag verkligen inte tillbaka.
Jag känner mig nästan som en "normal" människa nu och har annat att tänka på en vikt och mat, även fast jag fortfarande kan göra det lite då och då.
jag vet ju att denna sjukdom är obotlig men man kan lära sig att leva och hantera den.
Jag har under flera tillfällen haft tankar på att sluta på nike, sprungit hem och tagit t-banan när det var mellis dags och massa sånna där saker.
Men jag går fortfarande kvar tack vare att mamma verkligen inte tillåtigt mig att sluta medans pappa vart lite lättare att övertyga han tycker lkixom att jag ska få bestämma själv om jag vill gå där elel rinte.
Men jag vet att jag verkligen inte kommer bli helt frisk genom nike. Jag kanske inte är helt frisk än om tio år, Men det får vi se.
Jag mår iallafall mycket bättre idag fast jag vet att det kan vändas på direkten, så jag tänker verkligen inte sitta här och säga att jag nu är helt frisk även fast jag känner mig frisk. För jag vet att jag aldrig kommeer bli som förr. Det kan ingen som, vart elelr är i min situation bli.
men man kan som sagt lära sig att leva med det, även fast det kanske inte e så kul. Jag menar inte att alla som vart eller är "sjuka" aldrig kommer kunna bli friska men det klart att det kan ta tid och går inte över en natt.
Men man kan bli helt frisk dock inte helt HElt frisk.
Jag kommer nog tex aldrig mer komma kunna sitta en hel kväll och vräka i mig en halv påse ostbågar eller godis och sen inte tänka på det.
Elelr köpa en godis påse när jag känner för det. Jag kommer nog alltid ha med mig denna sjukdom hela mitt liv. Men jag är inte särskillt deppig över det, för det gör mig inte så mycket. Så länge det inte påverkar än så mycket psykiskt eller fysiskt.



Carro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0