Mitt uppe i mina tankar om Jimmy och stjärnorna började grammofonen spela.
Det var en sån där med radio - pappa hade köpt den för billig penning av Anderssons.
De ljud som kom ut från den lilla burken med en konstig cirkel på var ett ljud jag aldrig hört förr. Jimmy och stjärnorna försvann. Jag satte mig upp i hammocken, hela min kropp spände sig, jag spärrade mina öron extra noga "blu svejd sjos ..."
" jo kän do äni sing, but hni, lej of dem blu svejd sjos ..."
Mitt hjärta slog dubbla slag, samtidigt.
Jag blev förälskad i orden jag inte förstod, jag blev förälskad i rösten som kom ut ur den konstiga lådan med konstig cirkel. Och jag blev förälskad i tanken på att den var den rösten som skulle följa med mig till stjärnorna.
Jag var tio år gammal och visste inte ännu vem han var, han som slagit Jimmy med hästlängder. På femtiotalet gjorde ungdomar revolt - på grund av Elvis. Hans sätt att klä sig inspirerade killarna att snygga till sig - alla tjejer ville ju ha en kille som såg ut som Elvis. Hans uppbrott från sina föräldrar fick dåtidens ungdomar att bryta sig loss från sina egna. Och musiken i sig fick framförallt tjejerna att bli galna av åtrå.
När Elvis spelades för första gången på radion i Sverige blev han nonchalerad och kritiserad. Han ansågs i de svenska folkhemmen vara opassande med sin frigjorda stil, sitt sätt att röra sig på och sitt sätt att sjunga rockmusik på. Den var för inspirerad av den svarta soulmusiken.
Men det var inget fansen brydde sig om. Ju mer utmanande han var desto större skara blev dem.
- Hans kläder var opassande. Hans rörelser likaså. Många kretsar ville bannlysa honom och det var stora tidningsrubriker om hur förfärligt det var, säger Maj Karlén, Elvisfantast som driver Elvisbutiken i Göteborg.
Men Elvis vann så pass många hjärtan och den negativa kritiken fick motsatt effekt. Fansen tyckte bara kritiken mot Elvis var löjlig och han kom att bli, ur mångas ögon, den störste av dem alla. Maj minns första gången hon hörde honom. Hon var åtta år gammal. Det var på radio och på den tiden var det radio Luxemburg som gällde. Hon satt och lyssnade på en gammal Grundig och försökte ratta in kanalerna. När hon hörde rösten genom vågorna var hon fast på en gång.
- Det var något som berörde mitt inre, jag fick en känsla av att han sjöng till mig personligen. Och så känner jag fortfarande idag, berättar hon. Stora artister har alltid haft stora beundrarskaror omkring sig och det är ingenting som har förändrats.
Caroline Paraskevas är Darinfan och precis som Elvis drar Darin till sig en stor beundrarkrets av unga tjejer.
- Jag och mina kompisar brukar åka till Råcksta i Vällingby, där han bor, bara för att få se honom. Förut brukade han hänga på Råckstagrillen, men vi pratade med ägaren och han sa att nu för tiden är han nästan aldrig där, berättar hon.
I jakten på Darin sprang de istället till alla höghusen för att kolla namnlistorna inne i entréerna.
När de inte hittade Darins efternamn blev den fortsatta jakten istället en motionsrunda då de sprang upp och ner i alla hus med nio våningar för att läsa på dörrskyltarna.
Till slut hittade de rätt och tjejerna blev i extas. Det väntade på att dörren skulle öppnas.
- Första gången blev vi helt tysta när han kom ut, vi blev helt chockade. Men nu har vi varit där flera gånger och ibland när han kommer ut brukar han fråga hur vi mår.
Vi brukar få ta bilder på honom och oss tillsammans och få autografer, berättar hon exalterat. Caroline har åtta Darinautografer som hon har satt upp på väggen i sitt rum, tillsammans med affischer av honom. Att vara Darinfan tar upp en stor del av Carolines liv. Hon går tillsammans med kompisar på olika signeringar och i sommar ska hon på tre konserter av hans sommarturné.
Varje dag lyssnar hon på hans musik, oftast i mp3-spelaren eftersom hennes mamma ibland blir less på att höra musiken. Varje dag är hon flera gånger inne på Darins hemsida där fans träffas och diskuterar i olika forum allt som har med honom att göra.
- Den andra juni fyller han år, då är det jättemånga från forumet på hans hemsida som ska åka till Råcksta och lämna blommor, mjukisdjur och brev till honom. På femtiotalet träffades fansen först och främst på mötesplatser ute i den riktiga naturen. Internet som kommunikationsforum var långt borta. Men precis då som nu pratade man om musiken, kläderna, karisman och personligheten.
- Jag var med i den svenska Elvisbeundrarklubben. Då fick man allting hemskickat i ett kuvert utskrivet på maskin, det kunde vara information och foton. Och det var ju verkligen en höjdpunkt varje gång brevet damp ned i brevlådan, berättar Maj.
Hon var ensam om att gilla Elvis i sin kompiskrets och gick därför inte på så många Elvisträffar i ung ålder. Men hon har fått återberättat av andra fans att de brukade träffas i sina raggarbilar, diskutera Elvis, dricka öl och åka omkring med Elvis sjungande i bilstereon.
- Elvis band samman människor. Många väninnor träffades för att lyssna på honom och se på de filmer han medverkade i. Darins fans hänger utanför hans dörr i Råcksta. De väntar utanför för att se en glimt av sin idol. Ibland kommer han ut, ibland inte. Vissa gånger är det istället hans mamma eller pappa som öppnar. Att få se sin idol privat verkar vara något alldeles speciellt.
- Den andra gången vi var utanför Darins hus började min kompis Sandra skrika in i trapphuset för att hon var så uppspelt. Då kom grannen ut och blev lite arg. Hon undrade vilka vi var som skrek och sa till oss att om vi ska vara här så måste vi vara tysta och lugna. Det var jättepinsamt, berättar Caroline.
År 1957 köpte Elvis Graceland och flyttade dit för att få mera privatliv. Kring Elvis var det alltid jättestor uppståndelse. När han skulle gå på bio var han tvungen att hyra biografen. När han skulle gå på ett nöjesfält gjorde han likadant.
- Han hade ju en märklig effekt på tjejer. De svimmade på konserterna och blev hysteriska. En del tjejer försökte ta sig upp på scenen när han framträdde. De försökte slita av honom kläderna, berättar Maj.
Första gången Maj skolkade från skolan var på grund av Elvis. Det hade ryktats om att han skulle komma till Sverige och hon hade sparat sin veckopeng länge för att kunna ha råd med konsertbiljetten.
- Men han kom inte. Jag blev väldigt besviken och valde att inte gå till skolan. Istället gick jag och såg alla Elvisfilmerna, det var en liten tröst. Identifikation och beundran är två faktorer som spelar stor roll för ett fan.
Caroline fick upp ögonen för Darin när han var med i talangjaktsprogrammet Idol. Till en början var deltagaren Stina hennes favorit, men när hon åkte ur programmet fick hon upp ögonen för Darin.
- På tv såg jag filmsnuttar på honom när han var liten och stod och sjöng. Det var jättekul att se och följa. Han har alltid vetat vad han velat bli, berättar Caroline.
Hon har, precis som sin idol också velat bli artist ända sedan hon var tre år gammal. Det är en gemensam faktor för de båda och det gör att hon kan identifiera sig med honom.
Att han är söt och ser bra ut är bara ett plus, vilket hon lite generat erkänner.
- Darin är en jättebra förebild. Han röker inte, han dricker inte och han tar inga droger. Hans mamma säger att han aldrig brukar prata dumt om någon och det tycker jag är jättebra, lägger hon till.
Samma sak var det med Elvis. Hans personlighet och hans värderingar om andra människor gjorde honom bara mer populär. Han växte upp i Tupelo, Mississippi, ett område som då dominerades av svarta människor och görs än idag.
- Elvis gjorde ingen skillnad på folk. Han hade svarta körsångerskor. När de var ute på turné hände det att sångerskorna i bandet blev stoppade på väg in till en vägkrog för att äta. De fick inte komma in på grund av sin hudfärg. Elvis gjorde klart för krogägaren att han då inte heller kände sig välkommen, berättar Maj.
Det är en av anledningarna till att hon gillar Elvis så pass mycket. Inte bara för musikens skull och hans sätt att kunna trollbinda en hel publik. Utan även för hans sätt att vara som människa.
Elvis ansågs vara en väldigt ödmjuk person och behöll det genom hela sin karriär. Kanske mycket beroende på att han kom från väldigt fattiga och spartanska förhållanden.
- Han var känd för att vara väldigt generös. Han gav ju bort Cadillacs till människor, cirka två hundra stycken, med det var säkert fler skulle jag gissa, säger Maj. Caroline åker ganska ofta till Råcksta för att få en glimt av sin Idol. Hon hoppas på att få prata med honom lite och få en kram. Hon går på skivsigneringar och konserter för att hon älskar hans musik. Hon är 13 år gammal och säger att hon alltid kommer att vara ett Darinfan.
- När jag är 20 år tror jag inte att jag kommer att åka till Råcksta och hänga men jag kommer fortfarande att gilla hans musik för han kommer att bli en världsartist, säger hon.
Maj är 48 år och har i nästan 40 år varit ett stort Elvisfan. I dag jobbar hon med sitt största intresse - Elvis.
- Inte kunde jag tro när jag var liten att jag skulle stå här, i en Elvisbutik. Det är fantastiskt att få jobba med det jag brinner för. Om Darin kommer att bli en stor världsartist eller inte, vet ingen idag.
Att Elvis blev det, vet alla. Och nog finns det likheter mellan de två gossarna - inte minst det mörka, svallande, halvlånga håret. |
