.

Imårrn är en ny dag och en ny tjej från avdelningen börjar på Nike. Hon heter Amanda och jag har sett henne gå omkring i koridorerna ibland.

Idag hade vi Familjesamtal med Psykologen Christer, och jag har aldrig vart hos en Psykolog förut utan bara hos kyratorn och hos läkare och sånt, men aldrig hos någon riktig Psykolog. Och det var ganska anurlunda, Han förstod mig på ett helt annat sätt mot vad dem andra gör.
Fast det kan nog bero på att sjukdomen till mästadels är Psykisk , och att det var i dem delarna han förstod mig i.
Det är lite svårt att föklara, men det gick faktiskt jätte bra på mötet.

Bortsett från pappa. '
Mamma ringde honom, men han sa bara att han skiter i min sjukdom och att han skiter i allt dem säger på Nike.
Som om alla skulle vara imor honom och att vi ksulle sitta där och skylla allt på honom. Jag tycker rätt synd om honom egentligen om han tror det alltså. För det här handlar ju inte änns om honom, utan det ända dem ville prata om var lite hur han skulle kunna förstå mig, för det gör ju varken han eller LIna. Vilket är anledningen till att jag inte vill åka till dem.
Nej allt jag gör är att klandra honom och skylla på honom allt är hans fel och blablabla, allt jag vill är att han ska förstå lite mer, för om det är som det är just nu, så KAN jag ju inte åka till dem och absolut inte till Grekland. Det är totalt omöjligt om jag nu ska försöka bli frisk.
Men om jag ska vara helt seriöst så tror jag inte att dem närmaste 5åren kommer vara så himla bra i mitt liv, eftersom att jag lär falla tillbaka här och dr, folk påverkar, jag påverkar dem. ja lite sånt.
Kommer bärgis få gå hos SCÄ tills jag iallafall är runt 20, sen får vi se då hur det är.

Men nu orkar jag inte babbla på mer om det
Godnatt
Carro