.

Okej, känns inte som att det här riktigt kommer bli något dunder bra inlägg precis men, måste verkligen skriva ner allt iallafall. ..
Såhär kommer min negativa lista just nu.

1. Blir bara svagare och svagare i skolan, snart komme rjag väll inte orka mer, även fast jag VILL!

2. Alex har problem i skolan som han haft sen han gick i trean, dvs han vill INTE gå tiil skolan och dem ska ha möte med rektorn och mamma och hela bunkten snart eftersom att det inte går att få iväg honom till skolan, han vill verkligen inte,
Och Mia som håller på med sånna här elever i skolan skylle på mig och säger att det är tack vare mig som Alex blivit sådär eftersom att jag tar upp all upmärksamhet just nu.
Men va fan låt mig va då för helvete jag har fan inte bett om er upmärksamhet!

3. Mamma skyller på mig om att alex inte vill gå till skolan eftersom att jag var likadan när jag gick i 5an, vilket betyder att alex tog allt efter mig.
Hon är också orolig över att han ska ta över anorexin också om några år.



vet inte om jag tänker ge några komentarer om detta inlägg, vill nog aldrig mer se det bara, känner mig så IRITERAD just nu.
Min absolut högsta önskan just nu är att alla bara ska låta mig vara.
Lärarna har iförsig slutat kolla om jag äter lunch i skolan av nån anledning och Mia har slutat komma och tvinga i mig mellisar.
Kan jag inte bara få äta det jag vill och det jag inte vill och så,
Men samtidigt vet jag ju att dem gör det för min skull, men asså faan va jobbigt.
Jag måste vara jordens egoistiska människa som inte vill bli frisk just nu.
Klart jag skule vilja bli normal, men jag vill så jätte järna bara gå ner några kg först.
40kg skulle va Så perfect, jag skulle vara så jäkla lycklig<3
Men det är ju för fan inte normalt att vara 171cm lång och väga 40kg
Jag säger ju verkligen emot mig själv ibland alltså.
Jag vill vara normal men samtidigt inte!

Jag kände mig så jäkla stolt och glad när jag idag gick iväg från matsalen och hade lyckats få i mig en hel lunch.
faktiskt så var det Regina som tvingad dei mig den hehe, ibland är hon ju en sån jäkla bra kompis alltså.
Hon erbjöd sig själv att äta lite mer för att jag också skulle göra det <3

usch vad jag hatar att jag inte som alla andra normala. men anorexin har ju ändå blivit en del av mig, så att förlora den skulle vara som att förlora en del av mig själv.


Caroline


Hittade bilden på www.mando.se och stackars barn säger jag bara.
Där ligger hon och är så svag att hon kanske inte änns orkar sätta sig upp.
Medans jag sitter här jordens mest egoistiska människa och ser ut som gud vet vad, och kräver uppmärksamhet utav allt och alla, även fast jag istort sett hatar den jäkla upmärksamheten jag får för mina ÄS idag :(