.

En vecka innan jag började i Västerholm igen, så skrev jag ju ett inlägg om hur det kunde ha blivit.
Antingen bra eller dåligt.
Och redan efter andra dagen, så viste jag att det här, det kommer gå bra.
Redan efter andra dagen fick jag kontakt med Regina, Irena, Olivia och några till som jag inte träffat sen 6an.
men det kan fortfarande bli lite jobbigt i skolan fortfarande och jag orkar inte lika mycket som alla andra, och ska inte vara med på gympan, utan bara vara med linda och skriva upp resultat nu dem närmaste veckorna.

Men jag kan säga på en gång att jag förstår inte hur jag kunde vara så jävla dum att söka till Engelbrekt?
vafan tänkte jag med?
jag hade det ju så bra i västerholm.
fast det var just det att det var så stökigt i klassen då.
Ochdet kan jag säga att det verkligen inte är nu.
Men i varje klass finns det ju någon eller hur?
Men det är ändå mycket lugnare nu än i 6an, och jag mår mycket bättre både pyskiskt och fysisk.
Lärarna förstår mig mycket bättre än i engelbrekt, jag passar in mycket mer, har mycket mer kompisar, är socialare, har närmare kompisar som jag trivs med, trivs i skolan, har inte ont i magen efter skolan varje dag, nära till skolan, bra lärare i skolan, men det finns ju en del hehe.

och så.

det här är nog det bästa beslutet jag fattat på hela livet.
Men så har man ju hört ett och annat från tex Märtha i Engelbrekt också.
Men vad ska jag säga?
jag skiter fullständigt i vad hon säger om mig, och att hon tycker att jag sabbat en chans och vafan.
Det är ju vad jag gör med mitt liv sm gäller mig,
Vist Engelbrekt krävde ett intagningsprov och vem som helst kommer inte in, men vadå ska jag gå vantrivas i skolan, känna mig otrygg, deppig och ha ont i magen varje dag efter skolan bara för att jag kommigt in på en skola som kräver intagningsprov?

Jag skulle hoppat av även fast det var Adolf fredriks jag gick på, och vantrivdes så mycket.
Så jag tycker vissa bara kan vara tysta när dem inte vet vad dem pratar om.

Men men.. dem människorna lär jag ju inte träffa mer, så dem är det bara att skita i och försöka se framåt iallafall, och så som det ser ut nu så har både jag och Regina en verkligen lysande framtid framför oss i bla London.

och hon var på finska ambasaden i dag och fixade pass eftersom att hon ska till london på höstlovet.
jag ska dock dit och fira nyår hehe.
och sen ska vi båda på Språkresa i Juni :) Längtar dit sååå jävla mycket, tänk att få åka utomlands utan en vuxen till ett land man nästan aldrig varit i?



Carro


I <3 london!!

Förstår inte rikigt hur jag kan vara så fast i london nu när jag inte änns har vart där.
men på nått sätt så känns det bara så himla rätt!!

kramar
Carro