.

Idag har vart en jobbig dag! För det första ser jag totalt förstörd ut! påsar under ögonen, smuttsigt hår, blek i ansiktet osv. Men det kan bero på att jag bara fått sova 6 timmar inatt och var sen tvungen att börja skolan igen!
Känns som att varje dag är en kamp. Jag är stolt så fort jag klarat av en hel vecka i skolan innan jag är hemma igen! Men den här terminen har jag gett mig fan på att jag bara ska vara hemma när jag verkligen är sjuk och ta skolan mer på alvar! Det visar sig ju ändå bara på betygen sen!
Men det har vart så jäkla jobbigt nu i snart två år! Jag har inte gått i skolan på ett helt år, och att sen bara börja igen!  Jag har förlorat så jäkla mycket under det här året, men jag önskar ändå inte att det varit ogjort...

Jag ångrar ingenting,för allting sker av en anledning. Men en sak ångrar jag starkt! Och det är att jag bytte till Enhelbrektsskolan förra året! det var nog det dumaste jag gjort i hela mitt liv! Hade jag inte börjat där skulle jag aldrig råkat ut för dem sakerna som jag råkade ut för och alltind skulle vara så jäkla mycket lättare nu!

Men vet ni vad? Jo jag skiter i att jag är en sån osocial och tråkig människa just nu! Jag skiter i om jag är i skolan endast av att höjja mina betyg än att umgås med kompisar som många andra.
Mitt liv har gått upp och ner i hela mitt liv! Jag vet att tiden är det ända som kan läka mina sår just nu och att jag helt enkelt bara måste vänta och hålla ut! Allting kommer att bli bra en dag! Och när man är i en sån här kris så märker man också ilka som är enns riktiga vänner....

Jag känner mig så fruktansvärt ensam just nu och det är nästan det ända jag är just nu "Ensam" Jag vet att det är jag som dragit mig undan för att jag inte orkat umgås med folk just nu, och det är mitt fel att mitt sociala liv är så dött som det är just nu! Men jag kan inte göra någonting åt det, jag mår inte bra just nu men jag mår bättre än vad jag gjort på länge..Jag gråter inte längre, jag får inga ångestattaker, jag kan äta vad jag vill oavsett hur mycket socker det innehåller!

Allt mitt kämpande har gjort att jag har blivit så ensam och jag vet att det är tack vare min dåliga självkänsla. Men vad gör man åt det egentligen? Jag käkar tabletter en gång om dagen (anti depp), jag går och pratar hos gloria! Kanske är det just det som gjort att allt blivit hundra gånger bättre än när jag sprang hem gråtandes från skolan och försökte komma på nått sätt att ta livet av mig...
jag har börjat känna livslust igen, jag kan tycka att saker är roliga! Det ända som trycker ner mig just nu är att jag känner mig så förbannat jävla ensam!