.

Hämtade ut mina minipiller...

Nu har mamma hämtat ut mina minipiller. Fan va det lär bli mycket piller nu den här perioden, en massa värktabletter, järntabletter, sertralin och nu Cerazette...Känner mig lite som en tablettnarkoman. Hursomhelst så får man väll hoppas på bättre tider. Men jag känner igen det här, när man för tillfället mår skit och behöver sina närmastes stöd 24/7 så märker man verkligen vilka som finns där för en på riktigt och vilka som bara drar så fort allting inte står rätt till...Men jag har tur som har min underbara mamma! Hon är den som alltid kommer att finnas där och ställa upp för mig! Hon kommer aldrig svika mig och vara den som betyder mest...Så jävla mycket tankar som snurrar runt i huvudet just nu...Frågan är om jag någonsin kommer kunna lè igen?

Usch vilka tråkigheter du måste varit ute för... men visst kommer du kunna le igen. Jag kan bara inte tro annat.



Jag tror mig kunna gissa vad som hänt dej och jag hoppas och tror att du kommer över det. OM det är som jag tror så har jag väner som varit med om samma sak och när det gått en tid så känns det bättre. När man fått distans.



Måste bara skriva också, inte för att det angår mig egentligen, men att var uppmärksam på hu du känner dej nu när du börjar käka minipiller. Jag mådde skit av mina som jag tog i min ungom för typ... 13 år sedan(ja jag är ju trettio fyllda nu så det är ett bra tag sedan jag var umgdom).

Jag ångrar att jag började ta tabletterna då jag mådde dåligt psykiskt och gick upp i vikt.



Jag tycker vi kvinnor ska tänka oss för en extra gång innan vi bara acceoterar att proppa i oss piller med kontgjorda hormoner och ta på oss hela preventivansvaret. Det är INTE bara på vårt ansvar.



Ja nu gick jag igång. Det blev nästan en uppsats det här. Förlåt.



Hoppas du snart måt bättre.

Godnatt!