.

coolt vad man förändrats på tre år! Både på insidan och utsidan! Måste nog ändå säga att jag trivs SÅÅ mycket bättre idag än vad jag gjorde "då". Ser mig själv som väldig väldig trasig när jag tänker tillbaka. Och jag skulle inte vilja bli 14 igen för en en miljon. aldrig! Idag har jag det så mycket bättre även fast det kan brista ibland Men jag måste även påminna mig själv om jag idag har ett -mycket mer självständigt liv, inga ätstörningar, bra kompisar och ett bra socialt umgänge som jag trivs med och som är bra för mig. En underbar pojkvän, en mycket lyckligare familj, ett extra jobb dvs mer stålar och mer shopping (inte för att det gör en lyckligare)...Men jag kan för första gången i mitt liv säga att jag är lycklig. På riktigt alltså! Jag är hungrig på livet jag vill utforska det mer och jag mår bra! Det är någonting som jag är så himla glad över. Att allting ordnade sig tillslut! att allting faktiskt kunde bli bra, MER än bra! Jag kommer Så ihåg när jag låg där under täcket och grät, för att mamma gnällt över att jag aldrig kunde ha "vanliga" problem, problem för min ålder, ja ni vet killproblem, kärleksnekymmer osv. Jag trodde att jag aldrig skulle börja festa, aldrig träffa någon kille, aldrig få leva ett normalt tonårsliv you know, Kanske hade jag heller aldrig fått det om jag inte blivit frisk. Men så fort allting började bli bättre i livet så gick allting i en rasande fast och som Navida citerade en gång - Ja men carro du behöver nog aldrig vara orolig för att missa någonting, du har ju lixom gjort allting redan :)