Djupet är djupt

Jag kommer ihåg när jag för ungefär två år sedan valde att byta blogg just för att jag hade personer som läste den, som jag inte ville skulle läsa den pågrund av olika anledningar. Visst har jag valt att ha bloggen öppen för allmänheten men när folk ska utnyttja vissa inlägg och försöka sätta allt till sin egen fördel då kan det bli för mycket ibland. Men som jag sa så var det här ett tag sedan och idag så ser ju livet heelt annurlunda ut! Dock så förstår jag inte folk som läser vad jag, vad mina kompisar och andra skriver på sina bloggar för att sedan lägga sig i på ett sätt som gör det bara pinsamt? Nu pratar jag rätt allmänt om folk som tror att dem vet allt om en i ens liv. Som dömer en rakt av efter att ha läst ca en mening? Då känner jag bara för stunden att lämna bloggen om det inte passar. Jag har pratat med otroligt många människor som råkat ut för just det här! Att man inte kan känna friheten att publisera det man känner för, utan att folk ska komma med sina idiotiska kommentarer. Jag tycker det är pinsamt! folk sjunker otroligt lågt! Jag vet var jag har mig själv i livet! Jag lider varken av dålig självkänsla eller självförtroende! Det är en framjobbad trygghet i mig själv som jag under 3år kämpat med genom olika sorters övningar som ex måbra dagbok. självkännedom, musikterapi, bildterapi, en massa samtal och övningar. Vilket har gjort att jag idag känner att jag får faktiskt tycka och tänka vad jag vill om saker och ting i livet utan att få en massa idioter efter mig. Ni borde prova på det ni också? nu som tänker -jävla bimbo efter tjejen på gatan när ni inte vet ett skit om henne i verkligheten, ni som inte kan acceptera andras åsikter utan att döma dem. Ni skulle behöva en klick av alla dessa övningar så kanske ni kan fokusera lite mer på er själva istället för att vara så jävla upptagna av hur andra tänker, tycker och lever.
Det är mycket sällan jag bryr mig om vad andra människor tycker och tänker om mig, den ända gången jag sätter något värde i det, är när det är någon som betyder någonting för mig.  Men jag vet att även jag har en del kvar att jobba med. Det är en del jag inte väljer att skriva ut (därav den suddiga 18års listan) pågrund av den förbannade jävla jantelagen! Snart börjar jag påriktigt att kämpa för mitt greencard! men först...studenten!
Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0