.

Vart är världen på väg?

När jag tänker på framtiden, blir jag rädd. Jag blir rädd när jag tänker på vart världen egentligen är på väg. När jag tänker tillbaka på tiden så ser jag framför mig hur folk strosar omkring på Stockholms gator, med neon rosa midjekjolar, fula axelvaddar och stort permanentat hår. Sverige ser jag som ett mindre mångkulturellt samhälle, där man inte tog in mer invandrare än vad man ansågs vara nödvändigt. Familjerna satt kvällarna ut och kollade på tv serien ”varuhuset” och ungdomarna dansade nätterna ut till dålig 80-tals rock.

Men tiden gick och samhället förändrades, sakta men säkert. Idag lever vi striktare än någonsin. Vi tonårstjejer ska vara smala, populära, snygga, duktiga i skolan och sist men inte minst ha en pojkvän snyggare än självaste Brad Pitt. De vuxna ska ha de perfekta jobben, de dyraste kläderna, de ambitiösaste barnen, de största husen och den mest perfekta familjen. Hur går detta egentligen ihop med verkligenheten? Det vore dumt att säga åt folk att bara sluta, och vara nöjda med den man är och det man har. För ingen lyssnar på sådant trams nu för tiden. I dagens samhälle får man inte vara sig själv och ytterst få starka individer klarar av det.

Hela våra liv försöker vi banta oss till den perfekta kroppen, fuska oss till de bästa betygen och fjäska oss till de falskaste kompisarna. Vi sviker och bedrar våra närmaste till vår egen fördel, vi gör allt för att vinna över de andra och slår ner de svagaste. Allt för att ta oss själva till toppen. Detta kanske låter mer eller mindre som en mardröm, men det är det inte. Det är verkligheten. Men om vi beter oss och lever såhär idag, hur kommer så världen och samhället se ut om 25år?

Jag blir rädd när jag tänker på att vi kanske knivhugger våra arbetskamrater för att få en befordran, gifter oss med chefen för att behålla jobbet, tar droger för att hålla oss smala, och äta receptbelagda mediciner för att klara av den stressande vardagen. När jag tänker på de här sakerna, så går det upp för mig att verkligheten till viss del redan ser ut sådär idag. Igår läste jag i tidningen om en mamma som dödat sina två barn för ett modellkontrakt. Alla vet ju att modelljobb och barn inte går ihop.

Men detta får mig verkligen inte undra. Vart är världen egentligen på väg?

Fick sånna otroliga flashbacks av att läsa texten om igen! Minns precis hur jag tänkte och kände när jag skrev dem här raderna! Hur hela lektionstiden bara rann iväg medan jag satt där i mina djupaste tankar och bara skrev och skrev. Tyvärr görs inte sådanna skrivuppgifter så mycket alls i SvenskaB utan nu läser vi mer litteraturhistoria som inte alls är min grej på samma sett! Jag älskar friskrivning, men har inte varit duktig på att använda det på ett tag nu! Nu för tiden är det så mycket ämnen på svenskan man ska använda sig av så mycket teknik, haiku-dikter, teman osv. Vilket jag tycker är otroligt tråkigt! Me det hindrar mig ju inte från att skriva fria texter på fritiden, om du tiden bara räcker till!