Vilken dag

Trodde inte att det kunde bli värre än gårdagen! Men jag hade så fel man bara kan ha...Jag är så sjukt besviken på så jävla många människor runt omkring mig. Jag hade sett fram emot fredagens minifest hos mig men nu vill jag inte ens ha den längre. Jag tänker inte lägga ner någon mer tid på den eller någonting mer. Jag försökte iallafall anstränga mig så att vi alla skulle få en kul sista helg på lovet men är det bara är jag som är fokuserad då lägger jag ner.  Idag var en sån där dag när "bägaren rann över". Jag vill inte gå in på detaljer utan bara skriva av mig. Jag lät luren vara avstängd under stora delar av dagen men orkade inte längre när jag låg i badet för andra gången idag. Då bad jag Sofia ringa upp mig, berättade allt, brast ut i gråt kunde verkligen inte sluta och efter det så kändes det lite bättre. Vad skulle jag gjort utan Sofia idag? Möjligen mått ännu värre! Jag frågade Emily om vi kunde ses på Söndag istället för idag jag viste redan inatt när jag skrev smset att den här dagen kommer jag inte orka med några mottgångar, jag kommer inte orka åka ut dit, och låtsas att allting är bra. Men motgångar är just det jag mött på idag en efter en. När man börjar tänka på allting på alla relationer man har, om hur folk värderar dem och vilka som bara tar den för givet. Jag kan inte beskriva känslan som jag bär på just nu, jag känner mig så himla ovärd, jobbig, dålig ungefär som en papperskorg som folk bränner papper i, sparkar sönder och kastar skräp i. Jag orkar inte mer nu jag måste ta tag i saker! jag vet bara inte hur....(jag har bestämt mig för att inte besvara några sms under resten av lovet, förutom dem jag redan bestämt träff för naglar med dårå, jag vill va för mig själv så mycket det går och fundera ut hur jag vill göra med allt) jag har nog aldrig varit så förvirrad som nu :/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0