.

Ska allderles strax börja spela theSims.
Sitter just nu och fryser och fryser.
varför fryser jag?
Jag har frysit nu i ca 5 timmar och jag börjar få ont i ryggen av att ha axlarna så upptryckta.
Men jag kan verkligen inte slappna av för jag bara fryser och fryser.

hade jag gått ner i vikt så hade jag förstått varför.
Men vikten vilar stadigt på samma vikt, och bmiet är kvar på 16, eller vad det  nu var.

Vet ni vad jag tror är anledningen till att jag inte fortsätter att gå ner i vikt till sådär 44kg eller någoting.
Jo jag tror att det är för att jag har för stor kunskap om människo kroppen och sjukdomen.
Jag vet inte hur mycket böcker jag har läst om vad som händer i kroppen och jag vet ju själv hur jag mådde när jag var där nere på botten, som jag var i mars eller när det var.
Jag vill inte tillbax dit.
Jag vet så mycket, eftersom att jag har läst så många böcker om tjejer som blivit inlagda, matade med sond och hur deras liv har varit.
"jätten i spegeln " är ett exempel.
Jag vill vekrligen inte leva som hon en gång gjort, och jag vill heller inte att mina föräldrar ska göra det.
Jag vet för mycker om just anorexi och har sett så mycket program som tex Dr. Phil och alla dem där.
Jag vill verkligen inte leva som dem, inte för min skull, utan för mina föräldrars skull.
Jag vill ju inte att dem ska dras med det här en så lång period.


Även så är jag så jävla rädd att ge bort kontrollen till tex dem på nike.
Och våga gå upp i vikt.
jag kan inte lita på att jag kommer må bättre om jag går upp i ivkt.
Eftersom en röst säger mig att jg bara blir lycklig vid 44kg medans en annan säger att jag bara blir lycklig om jag går upp till normalvikt.
Men alla andra som blivit friska säger ju att man tillslut lär sig acceptera sin kropp, och därmed är mycket lyckligare som normalviktig än med ett bmi på 14.
ändå så sitter jag och väger på den frågan.
vad fan är det för fel på mig? det är klart att det där gäller mig också.
men varför kan jag inte tro på det?

kanske är jag för sjuk för att änns orka gå kvar i skolan, kanske borde säka behandling eller nått sånt.
men jag vågar verkligen inte det.
Eftersom att jag trots allt väger 48kg till mina 173cm.
skulle någon ta mig på alvar?
nej jag skulle säkert bara få gå på massa psykologsamtal som jag vet inte änns hjälper.
Eller så skulle dem säga som dem på nike, ja men det är bara att äta alla sina sex mål om dagen och sen så blir allting bra.

Är det verkligen värt att riskera sitt liv och gå ner ännu mer i vikt bara för att få bra vård som jag inte änns förkänar.
menj ag tänker inte att jag vill bli frisk för min egen skull utan jag tänker mer på att jag gör det för min familjsskull.

räcker det om jag försöker prata med christina på torsdag,? men vad ska jag prata om?
jag försökte säga det på förra mötet, men då sa hon bara att jag skulle äta alla sex mål, gå upp i vikt och sen löser sig allt.

Men jag orkar inte äta alla 6 mål, det är ju just dem jag behöver hjälp med.
Jag kommer aldrig i hela mitt liv klara av det här på egen hand.