.

Självhat försämrar prognos vid ätstörningar

Negativ självbild med starka inslag av självhat är det största hindret i behandlingen av personer med ätstörningar. Oavsett typ av ätstörning, patientens vikt, kräkbeteende och liknande är negativ självbild den viktigaste prognosfaktorn, visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.

Avhandlingen är en sammanställning av ett stort forskningsprojekt om ätstörningar som pågått under tre år vid femton kliniker i landet. Psykologen Caroline Björck vid Karolinska Institutet har följt stora grupper av patienter (400-800 i respektive studie) med anorexi, bulimi och andra ätstörningar, och undersökt olika faktorer av betydelse för behandlingsresultatet. Tvärtemot vad hon hade förväntat sig var patienternas självbild den starkaste prognosfaktorn.

- Att en negativ självbild ofta förekommer hos patienter med anorexi och bulimi visste vi sedan tidigare. Men att en negativ självbild kopplad till starkt självhat är viktigare för behandlingsutfallet än tyngden i diagnosen, det var för oss en nyhet. Vi hade trott att andra faktorer skulle spela en större roll, säger Caroline Björck.

Caroline Björck har i sina studier undersökt självbilden hos stora patientgrupper med fler ätstörningsdiagnoser jämfört med andra internationella studier. Dessa har varit begränsade till anorexi och bulimi, men Caroline Björck har även inkluderat patienter med icke-typiska ätstörningar, som inte uppfyller alla de diagnostiska kriterier som gäller för anorexi och bulimi. Genomsnittsåldern på patienterna var 24 år och de flesta hade haft sina ätstörningar i cirka åtta år.

Patienter som har en självbild med starka inslag av självhat bär på mycket inåtvänd ilska och kan ha ett självdestruktivt beteende. De har ofta en känsla av att inte duga och kan exempelvis betrakta sig själva som sin egen värsta fiende. Dessa patienter är oerhört känsliga för ord och kommentarer som de kan uppfatta som kritik och som kan förstärka deras redan negativa självbild. Patienter med negativ självbild kan ha omedvetna förväntningar på att bli negativt bemötta. Enligt Caroline Björck är det viktigt att identifiera dessa patienter i ett tidigt skede av behandlingen för att relationen med terapeuten ska bli bra, och det finns bra metoder för att göra detta. Samtidigt rapporteras i avhandlingen att om självhatet försvinner kan prognosen förbättras radikalt.

- Patienter med ätstörningar är ibland i så dåligt skick att de först måste få medicinsk behandling, men studierna visar att det är centralt att tidigt väva in psykologiska behandlingsmetoder som fokuserar på patientens självbild för att komma till rätta med ätstörningarna.

Studierna visar också att patienter som hoppade av behandlingen hade mindre negativ självbild, färre psykologiska problem jämfört med patienter som fortsatte behandlingen. Avhoppet kom i regel efter 4-6 månader och Caroline Björck tolkar det som att patienterna då kände sig kapabla att klara sig själva med den hjälp de fått. Sena avhopp leder inte nödvändigtvis till sämre utfall.

Patienter som rapporterade att de var missnöjda med behandlingen hade en mer negativ självbild och mer ätstörningssymtom. Dessa patienter hade haft högre förväntningar på att få en mer insiktsorienterad behandling snarare än att få hjälp med att kontrollera sina matvanor. Caroline Björck menar att behandling av ätstörningar måste hjälpa patienter att kontrollera sina matvanor, men måste bli bättre på att bemöta patienter som har ett stort behov av psykologiskt orienterad behandling. (karolinska)

Anorexia nervosa, nervös aptitlöshet, drabbar främst flickor i åldern 12-20 år. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält. Den som är ung bör inte tveka att söka hjälp. Den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kan erbjuda samtal med en psykolog.

Anorexia nervosa och bulimia nervosa är de två vanligaste ätstörningarna hos unga människor. Den som har anorexia nervosa är mycket rädd för att gå upp i vikt. Även om man väger alldeles för litet, uppfattar man sig själv som överviktig, samtidigt som ätande leder till ångest.

Sjukdomen har troligtvis flera orsaker, både psykologiska och biologiska faktorer. Kulturella förhållanden med det slanka, kvinnliga skönhetsideal som vi har i västvärlden kan vara en av faktorerna. Svåra perioder eller händelser som pubertet, dödsfall eller en familjekris kan också utlösa anorexia nervosa.

Viljan att gå ner i vikt hänger ganska ofta samman med andra psykologiska faktorer, som att man ställer orimligt höga krav på sig själv och har ett stort behov av kontroll. Att äta och gå upp i vikt kan kännas som brist på kontroll.

Det finns likheter mellan anorexia nervosa och bulimia nervosa när det gäller rädslan att bli tjock och längtan efter att gå ner i vikt. Det är inte ovanligt att anorexia nervosa övergår i bulimia nervosa. Cirka hälften av de som haft anorexia nervosa får sedan bulimia nervosa. Tillstånden kan också överlappa varandra.

Anorexia nervosa kan vara mer eller mindre allvarlig. Hos en del går sjukdomen över inom ett år, hos andra kan den fortsätta i flera år. I svåra fall kan anorexia nervosa leda till döden.

Symtom

Det är vanligt att den som har anorexia nervosa blir mycket skicklig på att dölja sina problem för omgivningen, även för föräldrar och nära vänner.

Den som har anorexia nervosa:

• ägnar sig mycket åt att tänka på mat och kalorier. Ofta bestämmer man precis hur mycket man får äta och sedan hur mycket man måste motionera för att förbruka det man ätit. Överdriven motion i kombination med lite föda leder till kraftig viktminskning
• är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
• känner sig fet, även om ens vikt är mycket lägre än den hos andra med samma längd och i samma ålder
• får uppehåll i sina menstruationer
• isolerar sig socialt, drar sig undan kamrater, undviker fester och liknande
• ändrar sina matvanor
• börjar ibland använda läkemedel, till exempel laxermedel och vätskedrivande medel, för att gå ned i vikt
• framkallar ibland kräkningar för att gå ner ännu mer i vikt
• får förstoppning och magont
• får problem med att koncentrera sig
• får sömnsvårigheter
• blir lättretlig.

jaja jag vet inte om jag har nån lust att skriva nånting mer nu.
kramar
carro