.

Kom att tänka på en sak som pappa sa till mig när vi va i grekland.

Jag stod framför spegeln eller sminkbord som det fanns på hotellet, och fixade mig, eftersom att vi skulle ut på ett disco den kvällen.
Och vad kommer pappa och säger då..

pappa- jo carro sitter du och kollar på hur smala ben du har?


Jag- ehh neej

Tänker på att jag nog måste ha hört fel eller nått, vadå smala ben? 

Innan vi skulle gå..

Pappa- Jag vet att du kanske står i spegeln och beundrar att du har små smala armar (men nu får han väll ge sig) men snälla carro, gör inte det. Det är inte bra

Jag- är tyst och säge ringenting

Är det det här pappa tror att allt handlar om.
Jag vet att dte inte är pappas fel eller nått. Men nu när han inte jobbar längre så borde jag nog be honom läsa nån bok eller nått så länge herrigud det här funkar ju inte?

han kan inte mena alvar!
Jag har inte slutat tänka på det sen dess.Tänker på det fortfarande. Jag känner mig förolämpad.
Om jag hade gått upp i vikt så hade inte ett skit klagat på min kropp.

- åå carro du har blivit så smal, äter du ingenting?
- joo det är väll klart som fan att jag gör (nästan iallafall)

skäms dem inte? asså jag menar det är klart att man blir glad när någon säger att jagär smal, men jag kan inte tro på dem.
det går verkligen inte. Jag ser det jag ser i spegeln. Och det är inte några smala ben och smala armar.

Jag vet att jag inte har ett sunt förhållande till mat och jag vet att jag har en sne bild av mig själv.
men jag vet också att jag ska ta mig ur detta, på bästa möjliga sätt.
nu finns inte Nike eller SCÄ längre.
Dem tycker säkert att jag är för tjock för att gå där, det är därför Elisabeth sa som hon sa till mamma. jag vet det, och jag vet att mamma också vet att det är därför.

men vet ni vad?
det finns vissa saker jag inte kan vara så öppen med i bloggen. Det här va tillräckligt.
Jag har alltid var en sån person som håller saker inne.
Det var därför jag startade bloggen. För att kunna skriva exakt allt jag tänkte på.
men då skulle jag nog bli tvungen att lösenordskydda den.
men det finns just en sak jag bara inte kan vara så öppen med i bloggen. och det är just mina Ätstörningar.

Jag vet inte vilka som läser min blogg, om det nu är någon alls? eller jo det vet jag ju att det är när jagkollat statistiken.
men tänk om folk från Nike läser bloggeb, som J gjorde.
den ligger ju utpubliserad över hela nätet.
Tänk om jag påverkar andra genom att lägga in dröm bilder, matboks inlägg ochsånt.
Så det är just nått som jag helt enkelt inte vågar skriva om.
För andra skull lixom.
Om jag skriver typ

hej allihopa idag är jag 175cm och när jag ställde mig på vågen så stod den på 44kg fan va tjock jag är,

Då kommer ju nån såklart som kanske är 170cm och väger 50kg verkligen känna sig tjock.
Och värst av allt vore om den hade en ätstörning också.

Så nej sånt kan jag bara inte skriva om. Jag har förstört andra människor tillräckligt bara genom att ha gått på nike.
Det var dörför jag hoppade av.

Men iallafall, nu kan det ju uppfattas som att jag inte gillar tjocka människor. Eller det har det gjort av pappa oc lina iallafall

-är det där Carro, du kommer inte att bli tjcok ochful av det.

vadå? Jag tycker inte änns att det är fult att vara tjock, sålänge det inte är överdrivet så att man inte kommer ut genom dörren, men bara man är sig själv så.
Jag tycker det är as snyggt på vissa att ha massa kurvor och sånt, på en del passar det att vara lite överviktiga, en del underviktiga, och en del smala.
jag har egentligen aldrig vart en sån sån vart särksillt kroppsfixerad aldrig brytt mig om hur jag såg ut.

Föräns jag blev sjuk. Jag vet ju att denna sjukdom beror väldigt mycket på självkänsla och hur vad man har för självförtroende innåt.

jag kan säga såhär, varför inte tex jag då inte vågar gå upp i vikt, för det är mitt största problem. ingenting kan hjälpa mig.
jag har gått på nike utan att gå upp ett skit i vikt och mobila teamet då gic jag bara ner i vikt men döljde det med vatten och cola light.
Jo man känner sig så jävla förbannat jävla misslyckad ochäcklig, inte rent kroppsligt eller jo lite kanske men mest så känner man sig så misslyckad som person, jaa allt blir en rent helvete.
man är dålig, sämst, klarar inte änns det, ett misslyckat fetto och allt vad anorexin har att säga.
DVS man får skit av anorexin genom att gå upp i vikt, och eftersom att det är det ända dem flesta har så blir det som en bästa vän man inte vill svika.

Men så kommer den dagen, då kroppen inte klarar av mer svält, och man dör.

Så så är det med det.
Nu har jag suttut uppe nästan en timme och skrivit i bloggen satt nu ska jag gå äta frukost eller nått

Ha det bra

Carro

 
kolla in beyonce på denna bild!! eller en ännu snyggare

den här..