.

Okej vad är det nu då som har hänt sen sist jag bloggade?
har det blivit bättre? sämre?

Jo såhär är det, jag hade ju mitt sista möte med dem på Nike för någon måndad sen, och har nu fått hem ett brev om en uppföljning på Stepwise (frågor man svarar på, för att kolla vart man ligger i sjukdomen) eftersom att det var ca: ett år sen sist jag gjorde ett.

Men eftersom det var den sista tiden som Göran sjöholm hade och jag inte kunde så, så valde både jag och mamma att tacka nej till den eftersom att det var frivilligt.
Just nu känns det som att det går väldigt mycket framåt med anorexin och så, och jag är inte längre vad ska man säga så "anorektiskt" smal som jag var när jag vägde 46kg.
men hur som helst, så sen jag började i Västerholm, så har jag dels fått mycket fler Andra problem, men det har aldrig påverkat mina Ätstörningar, när jag började i Västerholm igen har jag fått väldigt bra kontakt med min kompis Regina igen, och jag kan faktiskt här och nu sitta och skriva att jag aldrig hade klarat detta utan henne!
hon har stöttat mig så Himla mycket, och verkligen gett mig motivation till att bli frisk och leva ett normalt liv.

Egentligen har hon inte sagt så mycket om just ätstörningen och så, men hon har stöttat mig bara genom att vara sig själv, och vet ni hur? Jo tex så kollar jag på hur jag lever och hur hon lever.
Några exempel är tex hennes kropp, hon har uttvecklas (precis som alla andra i min klass) hon har fått kvinnliga former osv, hon har mycket kompisar, bra betyg i skolan, är en allmänt jäkligt bra kompis.
För att säga detta rakt ut, hon är en Jäkla bra förebild för mig just nu.

jag och regina har ända sedan vi lärde känna varandra i 6an varit Väldigt lika. Jag menar vi har alltid vart ungefär lika långa, haft likadana kurvigt snygga kroppar, vart duktiga i skolan, gillat ungefär samma saker osv osv..
Men sen så har jag också kollat på hur hon utveckats och lever och hur jag utvecklats och lever.

Hon är lycklig, har dem vanliga vardags problemerna (men vem har inte det) och lever ett normalt tonårsliv dvs..
och kolla på mig? Jag har en slank jäkla Pojkkropp utan varken rumpa eller bröst.
Jag är olycklig, dålig själv känsla, inte alls social dvs inte alls många NÄRA kompisar, nog har jag kompisar alltid, men jag orkar vekrligen inte med nära relationer just nu eftersom att det krävs så otroligt mycket av mig då, och jag MÅSTE ju fokusera på att börja leva normalt först ju! Så därför håller jag mig till dem närmaste jag har just nu, och SEn när jag börjar må bättre, så kan jag börja söka mig runt haha

Men hur som helst så ska jag inte prata på så mycket om Regina nu eftersom det kanske inte hon blir så glad över att jag sitter och skriver om henne utan att kolla med henne  osv men det var mest bara det jag ville säga.

Hon är en av dem som påverkat mig så Jäkla positivt nu under hela denna jäkla process.
Jag har nu äntligen börjat leva ett någurlunda normalt liv, och jag äter i stort sett VAD JAG VILL, utan att sen träna eller kräkas bort det.
Jag äter fortfarande på fasta tider men sen jag skippade mellisarna har jag på nått sett börjat med tiden att äta lite hulle rom buller.

I mårrse stod vågen på 49.5 till mina 172cm vilket betyder att jag sammanlagt lagt på mig 3.5 kg allt som allt, men jag känner mig redan frisk, allt hänger väll inte på vikten? nog har jag kvar min viktfobi alltid med tanke på att jag i lördags vägt 51.3 kg, vilket betyder att jag lyckats gå ner ungefär 2 kg på dem här ynka 4 dagarna.
men Jag bryr mig inte ett skit om det, mina ätstörningar är verkligen grunden till att jag mår som jag mår idag, och knappt orkar med skolan, men det känns som att jag ska ge allt på jullovet nu och den 30 decemper får jag Anti depresiva medel sen JÄVLAR säge rjag bara.

Undra om jag kan bli frisk förklarad nu? tror inte det med tanke på att vikten fortfarande är för låg, men jag har ändå gjort STORA framsteg med ätandet.
Förra Måndagen åt jag till och med på Mc Donalds för första gången på ett år, (innan jag fick ÄS) och tänkte först ta minimorötter istället för pommes, men då kom ju tandställningen i klämm så det fick bli pommes istället, och vet ni, jag dog inte för det, vikten har ju knappt rört sig.

Jag kommer ihåg när hela vändningen kom, det var när hag vägde 48kg i slutet av Oktober precis den helgen när jag var på Darin signering i Vällingby centrum. mamma låg vaken på näterna och grät för min skull, hon var rädd för att jag skulle drabbas av vinterkräksjukan och gå ner ännu mer i vikt. Så då kände jag att nu får det fan i helvete var nog (ursäkta språket) sen dess kan jag lova er att jag sakta men säkert börjat äta allt.
Det var varit hårt, med det som har saknats för mig nu i ett års tid, är motivationen, jag har alltid strävat efter att bli smalast och hur i helvete hade jag tänkt mig att bli frisk då??
Men nu har jag motivationen, och jag vet inte varför men på nått sätt har jag insett att det inte går att leva såhär, när jag började i skolan eftersommaren nu så gick allt jätte bra och jag vägde 48kg men sen bestämde jag mig för att börja äta mindre igen ochgick ner till 46, och GENAST gick allt åt helvete och jag drog mig tillbaka, vart kännslig och allt det där, så kanske måste varje person med ätstörningar  själv inse dem negativa konsekvenser som kommer när det gäller viktnedgång.
Nu har jag alltså i 1.5 månaders tid ätit vad jag vill, och till och med marabou choklad på kvällen, mc donalds (en gång) jag har ätit smågodis och gett mig på MASSA utmaningar, och bara gått upp 1.5kg på nöstan 2 månader, hur kan det stämma? har jag faktiskt ingen aning om.
Men jag tänker vänta och se nu, fortsätter det såhär nu så tänker jag friskförklara mig själv snart haha men det tar ju vekrligen sin tid det, jag vet att även fast det gått så bra nu, så är jag LÅNGT ifrån bra, tror nog att jag måste gå upp lite mer i ivikt men men..

Så så ser det ut

Många kramar, och alla med ÄS därute, det GÅR att bli frisk bara så ni vet, jag har länge haft den kännslan av att det ör omöjligt, och vist har jag också en hel del kvar innan det är helt bra, men jag har kommigt en BRA bit på vägen verkligen, och det kan ni andra också göra!
Allt som krävs är MOTIVATION och inte bara en massa jäkla tjat från anhöriga det gör det bara värre, eller det gjorde det verkligen förmig, för det är inte föräns nu, när alla fattat att det bara blir värre av att dem tjatar som det går grymt mycket framåt,

Nä nu är jag så jäkla törstig så att det känns som att jag ska torka ut när som helst, undra om det har slutat blöda än? har haft den här grejen nu i snart en timme.


Carro

Jag vet att jag kanske inte gått så jätte många kg i vikt även fast det känns som ett ton, här kommer en före och efter bild

 Här väger jag 46kg, ( jag vet att jag aldrig kommit inärheten av mitt sanna ideal, men sen fick det fan vara nog med allt)
 Kanske var jag snyggare där när jag var sådär smal än vad jag är nu, men på nått sätt så skiter jag i det, för jag vill verkligen inte leva som jag gjorde då..

 Här väger jag 49.5 igår, okej är medveten om den dåliga bilden men hittade ingen annan, kanske borde jag ta en bild nu?

orkade inte rotera på dem hehe, men mamma sa faktiskt för några dar sen att
- Carro, jag vet att du inte gått upp så mycket i vikt än men du har ändå börjat få tillbaka tll grymt fina kropp som du hade förut, du har börjat få dem där naturliga formerna igen och ser inte längre ut som ett fyrkantigt skellett,
Jag tänkte- En del av mig blev glad, medans en liten liten del gjorde så att jag kände mig som jordens fetto.