.

Har för mycket att tänka på just nu, och då känner jag att bloggen står lite ivägen för mig  även fast jag vet att den också skulle kunna hjälpa mig på många sätt.
Jag hade tänkt att jag nu ska ta mig fan på att lösa mina personliga problem nu ett tag framöver, och hitta mig själv igen.
Först och främst tänker jag att ta reda på vad just mitt problem är, genom Gloria ifall hon skulle kunna komma på det genom att jag går hos henne regelbundet, ftersom att jag inte kommer på vad problemet är själv.

Kanske är problemet bara att jag kört slut på mig själv, och att det ända jag kanske skulle behöva är lite lugn och ro samt vila.
Någonting som jag verkligen tänker göra på Jullovet.
Men det är ju ett tag fram tills dess och då måste jag nog på nått sätt komma på vad som är mitt problem.
Jag har inget stöd från någon i det här, och jag förstår inte hur jag ska klara av allting helt själv, jag har ju Glorias hjälp men inte heller hon förstår mig någonting när det gäller allt det här,
Folk gör det bara värre för mig just nu. Alla gör det, även fast det kanske inte är meningen av dem.
Dem får mig att lita på dem och då fokuserar jag på en person, och när jag öppnat munnen och berättat hur jag har det, då får jag bara skit för det.
Men jag vill också påpeka att denna person inte är någon kompis till mig utan någon annan...
Ingen tar mig på alvar just nu, varje dag får jag ta smäll, på smäll på smäll, och det är klart att för er som inte vet vad det hör handlar om, inte fattar någonting om det jag pratar om.
Men hur mycket skit ska jag behöva tåla, det är fan inte konstigt att jag mår som jag mår idag, jag har inte gjort någon någonting ändå får jag ta skit efter skit efter skit varenda jäkla dag.
Hur mycket ska jag palla med? Jag mådde redan dåligt tack vare mina ätstörningar, och sen får jag mer över mig, hur i helvete ska jag palla med detta? Jag får ingen hjälp av nån, det ända jag får är skit just nu.
Så därför har jag nu valt att jag ska försöka fokusera på skolarbetena, lugn och ro, och ROLIGA saker eftersom att allting är så jäkla negativt just nu.
Jag har ALDRIG i hela mitt liv mått så dåligt som jag mår idag, och jag har vart med om ett och annat kan jag säga.
Anledningen till att jag skriver det här, är bara så att vissa vet varför jag tänker sluta blogga på ett tag.

Jag hoppas att jag är någurlunda positiv när jag kommer tillbaka till bloggen och att jag sett till att lösa en del av mina probelem, för det finns inte en människa mer än jag själv som kan göra det.
Så det jag ville komma fram till var att jag nu tänker "ta mig i kragen" och så kommer jag tillbaka innan Jul med en liten överaskning vad gäller bloggen hehe...
Mer om det tänker jag inte säga..men jag har länge planerat detta, men vill att jag själv ska må någurlunda bra innan det kan ske så som jag vill det.

Så Jag hoppas att jag kommer kunna lösa allting så fort som möjligt, också kommer jag tillbaka åtminstone innan Jul...


Många Pussar och Kramar

Caroline

I Tosdags hade jag mitt ganska så fruktade Utvecklingssamtal.
Inte för att jag va så orolig över mitt uppförande eller så, men mest för betygen.
Så som jag mått och som jag kämpat, vissa perioder har jag ju inte änns pallat att gå i skolan i ett par dagar.
Det blir säkert många åtjärdsprogram tänker jag innan...

Men så vart det då inte...
Det som det stod på dem flesta ämnena var att dem viste att jag klarade av mer än vad jag visade, och i dem flesta ämnen stod det också att jag beräknades kunna komma upp i mycket högre betyg än vad jag visade eftersom att dem vet att jag kan mer än vad jag just nu pallar visa.

I matte, engelska, bild och No Har jag i nuvarande betyg G+ det blir ju bara ett G i betygen men att jag sen när jag mår bättre kanske i nästa termin och allt börjar gå lite bättre för mig så kommer jag lätt kunna komma upp i VG kanske i 8an och Om jag kämpar på, så är det inte omöjligt att komma upp i MVG i 9an sen till slutbetygen, men då måste jag verkligen ta tag i mig själv och lösa allting runt omkring först.

I svenskan vet jag inte vad jag har men Lisa sa att det kommer vara omöjligt för henne att bara sätta ett G på mig efter den uppsats jag skrivit och att jag nog kan vänta mig ett VG i svenskan åtminstone, och i Musiken hade jag VG redan nu, vilket jag tycker va väldigt konstigt hehe eftersom att jag inte ansträngt mig ett dugg, och det är härmed också det ämne som det gå bäst i för mig just nu. I Franskan och Son fick jag inga papper för än men jag vet att jag redan nu har G+ eller VG i båda ämnena hehe..

Så enligt Lsa har jag lite tur i oturen också att jag har en hjärna jag har.. För efter den frånvaron jag har som absolut inte är lika hög som i 7an men jag har ändå vart borta en del tack vare alla problem och shit och som jag mått så kunde jag faktiskt ha sjukigt ännu längre ner till kanske IG och massa åtgärdsprogram och shit.

Så jag har ju sjunkigt i betyg det vet jag, men det kunde lixom vart ännu värre. och det är faktiskt det här som peppar mig så jäkla mycket till att bli frisk.
Tack vare Anorexin har jag sänkt mina betyg, men jag kunde sänkt dem ännu mer, så jag är glad att jag åtminstone har G och Vg i betyg just nu och att jag har Enligt faktiskt det flesta lärarna goda förutsättningar att höja dem till slutbetyget i Nian.

Såhär hoppas jag att det kan se ut i nian.

Svenska- Jag hoppas faktiskt på ett MVG där och jag tror nog inte det är omöjligt för mig heller

Matte- VG kanske MVH har ju alltid haft lätt för just matten, men jag vet inte riktigt hehe

So- VG-mvh

No- VG

Franska - tror nog bara att jag klarar av ett VG

Musik- MVH helt klart, ska jag klara det

Slöjd - G särskillt om jag har syslöjd Carro+symaskiner är lika med katastrof

men men...det Lisa sa var viktigast just är att jag ska ta hand om mig och inte köra på för hårt när det gäller btygen eftersom att det är viktigare att jag komme igång och blir som vanligt igen än att jag får för bra betyg och mår dåligt.
Alltså hellre VG och må bra än MVH och må dåligt,..

Så det va mitt utvecklinssamtal det. Hörde mamma och Pappa prata igår kväll och jag vet att dem planerar en överaskning till mig för att det går så bra för mig i skolan hehe undra vad det kan va :D

Alex därimot vart jätte avis när han hörde det haha kanske peppar honom ännu mer? eftersom att det går ganska så dåligt för honom i skolan just nu, han skiter i allt, och gud vet vad.
Kanske dags för mig att bli en liten pluggförebild haha ...

8.00 Skola som vanligt och ligger extremt mycket efter just nu i vissa ämnen :(

13.50 Slutar! Åker till regina och hjälper henne att dela ut tidningar samt plugga No, So, Franska och Matte!!

19.00 åka från Regina

19,20 Piano

20.10 HEMMA!! kolla på S.O.S familj

21.00 Desperate housewifes

22.00 SOVA!!! zzzz!!

Jag va hemma i Måndags, gick i går och är hemma idag.
Fy fan säger jag bara!

Fast jag har iförsig en anledning till att vara hemma såhär mycket och råplugga hemifrån istället.
Mamma har Pratat med alla mina lärare och eftersom att alla vet om mina problem så säger dem flesta bara att jag kan ta igen allt i nian och att det viktigaste just nu är min hälsa osv , för enligt dem så går det jäkligt bra för mig i skolan just nu jag menar jag har ju ända G och VG i alla ämnen och det är ju ändå bara första terminen i åttan just nu, så jag känner mig ändå ganska lugn, och ska försöka att inte stressa upp mig allt för mycket när det gäller skolan.

Jag menar jag vet ju att jag klarar det, sålänge jag inte får IG i alla ämnen så är det okej, men sedan i nian tänker jag inte nöja mig med ett G-Vg inte hehe.

Men hur som helst så hade jag mitt sista möte på nike igår, och det kändes så konstigt att bara lämna allt på stockholms centrum för ätstörningar.
Efter ett år i behandling och sedan bara är allting slut hehe. Jag är aboslut inte friskförklarad än men dem ser framssteg på nike och jag väger ju trots allt 49kg till mina 172cm.

Nej gud jag får bara så ont i magen bara av att se dem där siffrorna.
När jag började behandlingen hos mobila teamet på öppen vården i julas så var jag 169cm lång och vägde 49kg.
Sedan har ju allting gått upp och enr vissa peroder har jag svultit och knappt druckigt nått över huvudtaget, medans jag vissa perioder önskat att jag vore som alla andra och helt enkelt ätit "normalt"
Men hur som helst när jag började på Mobila teamet så kom Annika och Göran som dem heter hem till oss i början av December 2007.

Dem gjorde iordning ett matshema jag skulle följa och thats it. jag viste redan då att allt genast skulle misslyckats. kanske inte en så bra tanke eftersom att allt genast så säker skulle misslyckas men,,
hur som helst så gick jag på matshemat, och vägde mig alldrig föräns på kontrollerna på SCÄ.
Tills en dag i Februari. Mamma hade aldrig plockat bort vågen trots att dem sa att man genast skulle göra det efter att dem vart där och hälsat på och behandligen påbörjats.

Jag va allderles för svag psykiskt för att kunna gära detr själv, så jag lät den ligga där men jag vägde mig inte längre.
Min högsta önskan va ju att bli som alla andra.
Efter att mobila teamet vart på besök fick jag genast sluta skolan fram tills efter jullovet och fokusera på att bli frisk och sedan börja om efter lovet och då bara gå i skolan på halvitd.


Men hur som helst så var det en helg i februari 2008 som jag bara inte kunde hålla mig. bara ställa mig på den där fyrkantiga digitala saken och sen skulle jag få veta vad jag vägde.
Så jag vägde mig och vågen stod på 51.3kg jag kommer ihåg det så jäkla väl och jag fick panik och började nästan hyperventilera.
Mamma va inte hemma så dag efter dag körde jag Wii Sport från dag till kväll för att loosa alla kg så snabbt som möjligt
Och det gick rätt så fort så att efter ca två veckor va jag nere på 48kg igen.

efter det så bestämde jag mig för att verkligen ta tag i ätstörningen eftersom att jag verkligen inte ville fortsätta vara såhär så jag började igen.
Jag åt enligt matshemat och gick upp till 49.5kg och vips så vart det i början på mars och jag fick vattkoppor.
Jag mådde så dåligt och jag kunde verkligen inte äta.
Jag gick fort ner till 48kg igen och mer och mer och tillslut vart jag nere på 46.00 kg. Fast sedan när jag vart frisk igen efter sådär två veckor så gick jag upp till 48kg igen för att klara av skolan. Men jag mådde fortfarande lika dåligt psykiskt.
Så dem på mobila viste inte längre vad dem skulle göra med mig.
Så dem föreslog att jag skulle börja på dagvård.
på stockholms centrum för ätstörningar fanns det Öppenvård för dem som klarade det med endast lite möten och sånt.
Och Dagvården Luna, Idun och Nike. Jag blev då erbjuden att börja på Nike. En tjejgrupp ibland också killar) på åtta personer som jag går på från 9-15 på vardagarna i åtta till tolv veckor.
Och sen då slutenvården alltså inläggning för dem över 18år eller lägenheterna för dem riktigt sjuka under 18år.

hur som helst så vart det verkligen den hemskaste tiden i mitt liv mellan mars och maj.
Sedan i början av Maj så började jag min behandling på Nike och lyckades åter igen gå upp till 49.5kg och vi som gick där vart verkligen som en liten familj.
alla var ju tvungna att sluta skolan som gick där och vi började 9.00 på morgonen och hade samling och efter det mellis, sedan dagens aktivitet som var olika varenda dag men vi hade allt som musikterapi, vi sjöng, körde singstar/guitar hero, vi målade, körde kubb ute på gården, ibland när vi var ganska få på nike så körde jag och och två tjejer till kort ute på gården tills det då var dags för lunch.
Efter lunchen var det vila i en timme och sedan var det fritt i kanske 30 minuter och då kunde man göra allt som tex kolla på film/tv man kunde göra egna smycken, sy, måla pyssla, läsa ja allt nästan.
Tills det sedan var dags för avslutningsfika och vid 14.45 ungefär fick man åka hem :D

Så sädär fortsatte det tills i Juli när jag avslutade behandlingen efter 8 veckor.
Jag och mamma fokuserade på att klara detta själva hemma istället.
så nästan hela sommarlovet  var jag hemma, och mamma höll kol på mig och jag höll min vikt på 48kg tills i slutet av augusti när jag började skolan igen på heltid.

Jag bytte ju tillbaka till min gamla skola och fick tillbaka alla mina gamla kompisar och tillslut tillbaka hela mitt nya liv.
Jag har nu bra kompisar som stöttar mig samt lärare.
Men i och med den stora skolstressen som jag då fick med alla prov och betyg och allt sånt så tappade jag en dag kontrollen och gick åter igen ner till 46kg.

mamma pallade inte mer och bad mig dricka så mycket som möjligt innan vägningen på Nike eftersom att hon inte orkar mer, så jag gjorde som hon sa och jag vögde alltid två kg extra när jag vägde mig på deras våg.
Så nu har jag vart på Fyra möten på Nike som även kallas utslussnings möten.
Så nu är jag fri från hela ätstörningsvården och ska nu klara det alldeles själv i fortsättningen hur det nu ska gå..

Så nu kämpar jag och mamma på och just nu är jag bara väldigt väldigt rädd för att allt ska bli sämre.
Men det är ju bara jag som bestämmer det så jag ska me fan se till att det inte blir det , fast sen så vet ja ju inte vilka stressiga påfrestningar jag kommer få hanskas med nu när jag kommigt in i det verkliga livet....


Så nu är det bara att kämpa på pch vänta och se....


Carro


http://www.scfa.se/